Nu har jag filurat lite och kommit fram till hur jag ska tillreda kvällens middag.
Vi får gäster från norr. Personer som vi ofta gästat och ibland oanmälda. Nu känns det lite som pay-back-time och jag vill anstränga mig lite extra för att bjuda på något gott.
Alltså blir det smördegsinbakad lax, igen. Att jag ätit det varje dag sedan i tisdags (och till lunch idag) ser jag inte som något hinder. Det är en enkel och fantastiskt god maträtt. Med lite tillbehör tror jag att det kan bli riktigt bra.
Så här har jag tänkt:
Jag hälsar gästerna välkomna med ett litet glas apelsinjuice spetsat med grenadin (det är bara smak och färg, inget starkt) och med några frusna tärningar mangobitar som förhoppningsvis vill flyta på toppen. Har jag inte mango i frysen får jag ta vanlig is.
Tillagningen av smördegslaxen går till så att jag börjar med att fräsa en halv gul lök (strimlad) i lite olivolja och tillsätter raskt bladspenat (ungefär en påse). Jag kryddar med örtsalt och lägger över spenateriet på hushållspapper för att det ska få rinna av och inte blöta upp smördegen i onödan.
Ett stycke smördegsark lägges på en plåt. Jag bryr mig inte om att kavla ut den. Det är gott med lite extra tjockt tycker jag.
Jag ”smörar” smördegen med en halv liten burk färskost (gräslökssmak).
Nu ska spenaten på smördegen, som en lagom bred sträng i mitten helt enkelt. Jag lägger på hälften.
På spenaten lägger jag laxen. Jag har varit hos fiskhandlaren och köpt färsk lax för 179 kr/kg. Då fick jag en fin benfri bit som den vänlige lille fiskkillen även skinnade av åt mig. Jag inbillar mig att det kommer bli ännu godare med färsk lax.
Laxen saltas lite lätt, citronpeppras rätt kraftigt och i ett recept jag hittat står det även att man ska sockra. Jag har dock konsulterat Kockkollegan och fått veta att det är onödig smakbrytning i ett smördegspaket.
Och så på med resten av spenaten.
När paketet vikits ihop, äggpenslats och sesamfröats så ska det skjuts in i ugnen. Av Kockkollegan har jag lärt mig (efter förra försökets lite misslyckade temperaturresultat) att jag ska börja brascha på med 175 grader och sedan sänka till 110 efter bara en liten stund. När termometern visar att fisken börjar närma sig 46 grader ska jag sänka ytterligare till 50 grader och låta innertemperaturen sakta närma sig det perfekta 50-strecket.
Till laxen ska det serveras ett pilaffris.
Det är inte alls så avancerat som det lät när mina öron fick höra det första gången. I och för sig har jag aldrig tillagat det tidigare, så jag kanske inte ska ropa hej, men det verkar i alla fall ganska enkelt.
Först finhackar jag den lökhalvan som är kvar efter spenatfräset. Jag steker på den i lite olja tillsammans med riset och häller på en grönsaksbuljong för riset att koka i. När riset är klart hackar jag i rejält med bladpersilja, lite gräslök och en aning krasse.
Naturligtvis måste vi ha sås också. Ingen god middag utan sås!
Enklast möjliga och väldigt gott till lax är romsås. Bara att blanda creme fraish med en klick valfri röd rom. Jag kommer piffa till det med en aning krasse för sting och en liten dutt dijonsenap för värme.
När anrättningen serveras kommer tallrikarna prydas av några oskalade räkor som just nu ligger på tining hemma i kylen.
Jag ska skära ihop en fullmatad sallad också, för det tycker jag är lyxigt. Jag tänkte ha i machésallad som är min favorit med sin nötiga smak, tomater, gul och röd paprika, lite avokado, gurka, rädisor, fetaost och vattenmelon.
För att barnen ska vara glada och nöjda så steker vi fiskpinnar och kokar pasta till dem. Det är inte kul att lägga ner tid på god mat för att sedan ägna måltiden åt att tjata på barnen.
När vi låtit maten sjunka plockar jag fram en fruktsallad med honungsmelon, päron, äpple, apelsin och banan. Serverat med lite vaniljvisp eller kanske glass. Eller varför inte både och.
Sådär ja! Nu är middagen planerad. Det ska bli spännande att se om det blir så bra i verkligheten som det redan är i min fantasi. Ofta finns ett litet glapp mellan fantasi och verklighet som jag inte blir medveten om förrän det liksom är försent.
