I går började jag baka mina 40-årskalaskakor. Lilla Svalan hjälpte till lite grann. Hon hade utlovat mer hjälp men körde i brôt med cykeln precis innan jag började baka så hon softade mest i en fåtölj framför brasan med värkande knän och nästan skrapade handflator.

Jag bakade kolakakor. De blev inte alls sådär segt goda som de brukar, utan snarare spröda och krispiga. En helt annan upplevelse alltså, men inte sämre.

Jag har fått för mig att jag ska baka 40 sorter till mitt 40-årskalas. Om jag lever upp till min målsättning är osäkert, men det är ju alltid bra att ha ett mål.