I dag är det stängt på skolan. Förundersökningsledaren och jag jobbar ändå och barnen är barnvaktade av min mamma. Hon var hemma och åt frukost med mig och barnen innan jag hastade i väg till jobbet.
Lilla Svalan ville inte ha O´boy till frukosten. Inte mjölk i glaset heller. Hon tyckte det räckte med mjölken i flingorna.
-Men ska du inte ha lite mjölk ändå, lilla Svalan, trugade jag.
-Nej, jag existerar!
Jag är märkligt otrött trots att jag varit vaken några omgångar i natt och hittat på sagor och sprungit med värktabletter. I natt var jag så trött att jag inte ens minns sagan jag berättade för lilla Svalan. Jag kommer bara ihåg hur jag satt på sängkanten och klappade förstrött på hennes friska arm medan jag berättade om… vad det nu var. Jag minns också att lilla Svalan sa:
-Det var en bra saga mamma. Nu ska jag försöka sova.
Sedan kom hon in till oss efter en halvtimma och hade inte kunnat somna trots den fina sagan.
Jag hade inte heller kunnat sova med armen i förband, liggandes på rygg som en död sill. I alla fall inte om jag varit lilla Svalan. Hon snor runt som jag vet inte vad när hon sover.
