På cykelvägen hem i går mötte jag en man som cyklade utan att hålla i styret. Jag mindes plötsligt att jag faktiskt också klarat av den balansakten en gång i tiden.
Och när det var fritt från mötande passade jag på. Jag släppte båda händerna… i tre sekunder. Sedan var jag tvungen att greppa tag i styret igen, annars hade jag hamnat i diket.
Efter ytterligare några försök konstaterade jag att inte klarade av konststycket att balansera upp cykeln.
Jag konstaterade också att det måste vara mycket lättare för en man att cykla utan att hålla i styret. Män har ju överlag betydligt större erfarenhet av att försöka styra något de har mellan benen.
