Zäta

I dag var det värre än värst. Jag stod inte ut. För första gången blev jag tvungen att be sjukgymnastkollegan att avbryta behandlingen. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte bara vred mig som en mask, kallsvettades och hyperventilerade. Jag höll också på att kasta mig av britsen och ner på golvet.

Det är helt klart den värsta smärta jag upplevt. Betydligt värre än att föda barn och även värre än gallstensanfallen som annars länge toppat min lista över smärtsammaste upplevelserna. Fyra och en halv timma efter behandlingen går det fortfarande rysningar ända nere från tårta, upp över baksidan på benen, snabbt över ryggen och sedan ända upp i hårfästet så fort jag bara tänker på stötvågorna.

I stället för att fötterna känns skönt bedövade och endorfinet kickar in så har jag nu svullna fotsulor och är bara trött och frusen.
Smärtan ändrade karaktär på ett högst påtagligt sätt under behandlingen. Från att ha varit smärtsamma stötar som sprider sig från foten upp i benet övergick det plötsligt till en otroligt intensiv, skärande smärta som var helt omöjlig att ignorera eller tolerera.

Jag vet inte vad som var skillnaden från tidigare. Om jag, trots Voltaren, var mer smärtkänslig idag, eller om sjukgymnastkollegan ökade på intensiteten för mycket, eller om hon bara hittade just de rätta ställena för att trigga smärtan vet jag inte.

Jag vet däremot att det här var min sista behandling. Jag tror jag till och med neg tillsammans med mitt “tack” när sjukgymnasten sa att vi nog inte ska fortsätta.

I går hade vi utbildning med jobbet. Vår VD höll seminarie och vi gjorde gruppövningar för att utveckla våra besöksbokningsuppdrag.
Det var en bra dag och vi fick även njuta god mat och sol i mängd på Lumber och Karle i Kvänum.

På eftermiddagen var vi tillbaka på jobbet igen och jag slutade tidigare för att kunna vara med lilla Svalan när hon fick ett trippelvaccin hos skolsköterskan.
Hon var hur redig som helst. Sa inte ett ljud. Bara satt lugnt och stilla och körde in nålen i armen på lilla Svalan…

Lilla Svalan var också duktig. Hon talade om att hon egentligen inte ville bli stucken men sedan var det slut på protesterna och hon tog emot vaccinet utan att blinka.

På eftermiddagen lekte lilla Svalan med en kompis som bor en liten bit utanför stan. De har höns och en hund och när jag hämtade lilla Svalan deklamerade hon att hon också vill bo på landet. Jag är själv uppväxt på en bondgård så jag förstår henne. En bättre uppväxt kan en unge inte ha.

När jag hämtat hem lilla Svalan började vi plantera ut hennes Balsaminer. Vi hann med 21 stycken, vilket bara är en liten del av alla som står och trängs i småkrukor och väntar på lite ny näringsrik jord att leka i. De sista satte jag själv efter att ha skickat in lilla Svalan till duschen.

Guldgossen hade en jobbig dag. Hela skolan var ute på något de kallar “Kul tur på hjul”. Hans klass cyklade till Skalunda Hög och Rackeby kyrka, en tur på drygt två mil. När han kommit hem från skolan ringde han mig och lät nästan förbi av trötthet. Jag blev en aning orolig och kommenderade vätskeintag och en avsvalkande dusch.
Eftersom gårdagen bjöd på strålande sol och 27 grader i skuggan så förstår jag att det var ansträngande.

I dag ska det inte bli lika varmt men ändå bra väder. Lilla Svalan ska på kalas i eftermiddag och sedan fortsätter vi väl med Balsaminerna medan vi väntar på att Förundersökningsledaren kommer hem från sin tre-dagarskurs i Stockholm.