Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Vågat på gräddhyllan

Med glimten i ögat Posted on Thu, June 02, 2011 21:35

Jag bor i ett område där man inte går till postlådan i bara t-shirt och trosor.

Ändå var det precis vad jag var på väg att göra i dag. Som tur var hejdade jag mig med handen på dörrvredet och band om mig en jacka för att skyla den största kroppsdelen innan jag klev ut på vår garageuppfart.

Tyvärr orsakade jag i stället en färgchock eftersom t-shirten var rosa och jackan röd.



Kristi Himmelsfärdsdag

Tro Posted on Thu, June 02, 2011 17:46

Kristi Himmelsfärdsdag.
Är man som jag, kristen – så bör man högtidshålla helgdagarna.

Jag har högtidshållit Kristi Himmelsfärdsdag genom att hålla mig på jorden. Väldigt nära jorden till och med. Faktiskt med näsan nere i backen och rumpan i vädret.

Men nu är smultrontornet proppat med balsaminer, vitlök och… smultron och alla är väl inbäddade i gräsklipp. Dessutom är surjordsrabatten hjälpligt renrensad från ogräs. Tyvärr upptäckte jag att rosen förmodligen dött. Den var på gång lite i våras när jag enligt bondepraktikan klippte ner den i takt till fladdret av björkarnas musöron, men de små bladknopparna har inte utvecklats utan i stället krympt samman till små fnösk.
Jag misstänker starkt att de feta gråbruna larverna jag hittade strax under jordytan har något med saken att göra. Jag dödade de jag hittade och hoppas innerligt att de som överlevt inte ger sig på magnolian eller syrénhortensian, för då blir jag verkligt ledsen.

Jag är ingen stark anhängare av “brott och straff” utan förlitar mig hellre på Guds nåd, men just i dag undrar jag om inte Gud blev lite ledsen på mig när jag hellre körde fingrarna i jorden än knäppte dem till bön.
Jag har nämligen fått en tråkig huvudvärk som inte vill lämna mig i fred trots piller och massa vatten. Kanske skulle jag ta och vila mig resten av dagen ändå, medan Förundersökningsledaren och barnen är ute och motionerar på cykel och apostlahästar.

Resten av familjen har faktiskt inte heller varit så vilsamma. Lilla Svalan har rensat båda tujahäckarna och Guldgossen har klippt gräset. Och Förundersökningsledaren har dammsugit bilen.
Han har förresten också huvudvärk.