I går var det midsommarafton. Jag hade en finfin dag med mycket roligt. Jag bakade, sorterade tvätt, lunchade hos mina föräldrar, såg på med barnen och en massa andra galningar dansade runt midsommarstången i regnet och på eftermiddagen och kvällen var jag med på en hejdundrande midsommarfest med massa god mat, trevligt sällskap och roliga lekar.
Det bästa under hela dagen var ändå att få träffa Italiensystern och hennes två barn igen. Vi har inte träffat dem sedan februari så det var ett kärt återseende och en god kram från var och en.
När jag kramade om Italiensystern kände jag att det luktade så gott.
-Åh, har du på dej någon särskilt god parfym i dag?
-Nej, jag parfymerade mig i går morses så det tror jag inte kan sitta kvar.
-Men något som luktar gott är det i alla fall.
När jag kramade om barnen kände jag det igen men det kunde nog inte vara någon av dem som luktade så gott, det var en typisk tjejdoft tycke jag.
Italiensystern föreslog att det kanske var mammas hår som luktade för hon hade nyss tvättat det. Jag sniffade djupt ner bland hårstråna och visst luktade det gott, men det var inte den goda doften jag kände. Det var som om något liksom svävade runt i rummet. Lite ogripbart sådär, men så fantastiskt ljuvligt.
Jag luktade av lilla Svalan, Guldgossens nytvättade hår och Frundersökningsledarens rakvatten men ingen av dem hade den rätta tonen.
När vi satte oss för att äta lyckades jag till slut identifiera den mystiska doften.
Det var min egen parfym som jag gått och njutit av och som följt mig på min upptäcksfärd bland de andra.
Sällskapet fick sig ett gott skratt!
