Första semesterdagen.
Klockan är tjugo i tio och jag har just duschat. Nästa steg av min ledighet är att äta frukost och detaljplanera dagen. Det är mycket som ska hinnas med.
När jag la mig i går kväll tittade jag på klockan och konstaterade att den hunnit bli nästan kvart över tolv. Då bestämde jag mig för att ta sovmorgon. Jag låg stilla på rygg och lät kroppen förstå att den skulle få sova i åtta timmar. Jag försökte programmera in mitt inre ur på kvart över åtta.
En gång för många år sedan var jag med på en tvådagarskurs med jobbet och vi fick lära oss lite grann om hur man styr sina egna tankar. Meditation var en liten del av kursen. Nu har jag glömt det mesta av vad jag snappade upp men bland annat påstod föreläsaren (Harry Mårdby – får ni någonsin möjlighet att vara med på en kurs han föreläser vid, så ta chansen!) att man kan bestämma hur länge man ska sova, även utan klocka. Vi fick alla i uppdrag att testa till dagen därpå. Han föreslog också att vi skulle ställa väckarklockorna på fem minuter efter den tid vi bestämt oss för att gå upp… (Kanske var han trots sin vissfulla framtoning en aning orolig att vi skulle missa hans första pass dagen därpå.) Jag vaknade dock som jag bestämt och kände mig nästan lite rusig över hur jag lyckats få medvetandet att besegra kroppen.
I morse vaknade jag till när Förundersökningsledaren gick upp, tjugo i sex, men sedan somnade jag snabb om. Jag vaknade utsövd och glad exakt klockan… kvart över åtta!
Men sedan räckte inte själsförmögenheterna längre och jag lyckades inte övertyga min kropp om att kliva ur sängen. Det hade jag annars också bestämt mig för. I stället låg jag kvar i sängen och läste en bra stund.
Nu är jag ändå glad att jag har mjukstartat dagen i sängen. Det är egentligen precis så jag tycker att en semester bör inledas. På rygg med en bra bok.
