Äntligen har jag pratat med Falunsystern. Hon var på hemväg från BB med maken och Falunkorven och hann berätta sin förlossningshistoria för mig. Den innehöll en hel massa värkarbete, en stöttande make och världens sötaste son.
Medan vi pratade avbröt sig Falunsystern plötsligt och utbrast:
-Men Falunsysterns make! Sakta ner! Nu tycker jag det är läskigt!
Det regnar kraftigt på vägen till Ludvika (Falunsystern bor i Ludvika…) och Falunsystern var rädd för vattenplaning.
Jag kommer ihåg det där, när man är på väg hem från BB med sin förstfödde och hela världen plötsligt förvandlas till ett potentiellt hot, till en allt för farlig plats för nyfödingar som måste skyddas till varje pris. Varghonan i en vaknar abrupt och är redo att attakera mot vem det vara månde vid minsta tecken på farligheter.
