Zäta

Just nu är min viktigaste roll som mamma till lilla Svalan att vara den person hon övar konfliktlösning på.
Ibland känns det lite ansträngande. Speciellt de gånger hon är fullkomligt oresonlig och oemottaglig för verbala logiska resonemang.
Vilket inträffar om inte varje dag så i alla fall flera gånger i veckan.

Till exempel i går kväll när vi billedes var på hemväg från en skön kväll hos goda vänner.
Jag tror det började med att lilla Svalan ville åka med Förundersökningsledaren hem i stället för med mig. Förundersökningsledaren tog svängen förbi affären för lite sen helghandling och både lilla Svalan och Guldgossen tyckte att de borde följa med och ”hjälpa till”. Att ”hjälpa till” är ett relativt relativt begrepp, och särskilt när klockan är läggdags.

Lilla Svalans missnöje späddes på av att Guldgossen occuperade framsätet medan hon själv blev akterseglad och satt där bak. Att det var Guldgossens tur att sitta fram spelade ingen som helst roll. Hennes logik fungerar som sagt inte på samma sätt som min.

Hur bråket eskalerade och till sist exploderade kommer jag inte riktigt ihåg men det slutade i alla fall med att lilla Svalan upprört konstaterade:
-Jag är inte ditt barn!
Det är en fras hon använt sig av tidigare så jag blev inte så överraskad. I ett försök att gjuta olja på vågorna föreslog jag lite läggdagsmys med delad säng och högläsning ut Narnia. Det gick inte hem.
-Jag vill inte prata med dig! blev svaret.

Som den pedagogiska mor jag är lämnade jag flickebarnet i fred med sina upproriska känslor och gick ut i trädgården för att terapiplocka lite blåbär.
När jag kom tillbaka in igen låg det en lapp på köksbordet.
”Du är vist min mamma och du får järna läsa Narnia för mej!”

Ännu en dust avklarad. Ännu ett steg närmare vuxenlivet. Ännu ett tillfälle att slipa av alla ojämna kanter.
Det kan kännas tufft att vara slipsten ibland, det är ju inte ett arbete jag sökt utan något som kom på köpet. Men jag talar om för mig själv att jag ska vara stolt som får vara med att slipa bort det svarta kolet. Innanför väntar en diamant och lilla Svalan har redan visat mig dess strålglans så många gånger att jag aldrig kommer tvivla på dess lyskraft.

“Stark som en oxe” – så säger talesättet.

En oxe är en kastrerad gammal tjur. Är han yngre än fyra år kallas han stut. “Stark som en stut” eller “stark som en tjur” har jag dock aldrig hört någon säga.

Är då oxen starkare än stuten eller tjuren?

Nej, jag tror inte det. Styrkan i talesättet är inte bara fysisk. Som kastrerad och ålderstigen kan oxens krafter tyglas och kanaliseras till något användbart. I oxens fall handlar det om draghjälp. Under 1880-talet fanns det 290.000 oxar i Sverige. (Sedan mekaniserades jordbruket, traktorerna började dyka upp på fälten och vid tiden för andra världskriget var det så få oxar kvar att det inte var lönt att föra någon statistik över dem längre.)

När jag cyklade till jobbet häromdagen roade sig min hjärna med att jämföra män med tjurar. “Stark som en oxe” är ju ett uttryck som inte används för att beteckna djur, utan människor.

Och plötsligt blir parallellen ganska klar. En yngre man, som ännu inte behövt axla det ansvar det innebär att bli far, kan vara lika fysiskt stark som en äldre. Men han lever ett tjurlikt liv. Han struttar runt i sin del av världen (hagen) och visar upp sig för varenda kvinna (ko/kviga). Han har kort stubin och använder sin styrka till att mäta sig med andra karlar (tjurar) och göra ogenomtänkta handlingar (tjurrusningar).
En äldre man (oxe) däremot, kan kontrollera sin styrka. Han kanaliserar på rätt sätt, han tänker och handlar rätt i rätt tid.
Även en yngre man som fått barn (stut) brukar ha lugnat ner sig betydligt. Ansvaret för den egna avkomman fungerar som både väckarklocka och bromskloss. Själ och kropp har fått en ny lyspunkt att fokusera sina tillgångar på.

Jag är medveten om att jämförelserna haltar en aning. Att få barn är inte riktigt samma sak som att bli kastrerad (snarare tvärtom) men i min cyklande hjärna är ändå effekten den samma. Och vem kan egentligen jämföra djurvärld och människovärld på ett trovärdilg sätt?