Zäta

Vi packade raskt efter jobbet i fredags. Några klädpaltor till ombyte, pyjamas och i sista stund kom jag ihåg tandborstarna. Så satte vi oss i bilen och for den korta sträckan ut till båten. Amadeus låg snällt förtöjd vid bryggan och väntade på att bli bebodd.

Vi styrde kosan mot Krösaholmarna. På den ön vågar ingen som inte är med i Krösaklubben lägga intill, men vi hittade fina släta klippor på Långön mitt emot. Vindriktningen var inte den bästa men på kvällen mojnade det och vi fick en härligt lugn afton tillsammans med grillade hamburgare, pringles och en massa mygg.

När solnedgångsshowen var slut, maten uppäten och myggplågan blev för svår flyttade vi in under kapellet och spelade Uno tills klockan var halv tolv. Eftersom vi inte lyckats ragga upp något båtsällskap var det bara vår familj och vi upplevde förvånat och tacksamma hur roligt vi kan ha tillsammans. Skratten rullade över den blanka vattenytan och jag hoppades att de skulle fortplanta sig ända bort till Krösaklubben.

När vi slutligen kröp till kojs upptäckte jag att jag glömt packa ner nattmössorna. När jag vaknade på natten och frös drog jag istället in kudden ordentligt i sovsäcken och knöt igen om huvudet. Så kunde jag sova varmt och gott ända till kvart över sex då jag behövde gå på toa.

Nackdelen med att sova tätt tillsammans med sin familj i en båt, är att man väcker omgivningen om man får för sig att spankulera omkring eller väsnas genom att lämna båten. Jag knep i stället, i dryga (och jag kan lova att de var dryga) två timmar, tills övriga familjen börjat vakna till.

Efter frukost och morgonritualer (tandborstning och morgondopp (inget dopp för mig, jag gillar att behålla nattvärmen så länge det går)) tog Förundersökningsledaren med sig barnen i gummijollen för lite fiskafänge.
Jag satt kvar i båten och ämnade läsa i min nyöppnade “Hedersskuld” av Tom Clancy. I stället för läsning blev det dock skrivning. Jag förde över 2009 års händelser och födelsedagar i 2011 års almanacka. Lite sent påtänkt kan man tycka eftersom mer än halva året har gått, men bättre sent än aldrig tycker jag. Nu har jag bara 2010 års dagar att gå igenom kvar.

Morgonstiltjen övergick till några krusningar på den lugna vattenytan. Efter en stund blev det små guppiga vågor och till slut blåste det så pass mycket att det inte var roligt att ligga kvar längre.
Efter lunchen beslöt vi att bryta upp och ge oss tillbaka in i vår egen del av skärgården. Förundersökningsledaren hade kontaktat några av våra båtvänner och visste att det väntades sällskap i närheten av Billingsön.
Barnen drog sig ut med gummijollen och jag kastade loss från Långön medan Förundersökningsledaren drog in ankaret. Jag var inställd på lite spänning eftersom vågorna och vinden drev oss mot grunden vid land men Förundersökningsledaren var stark och snabb med ankaret så det som kunde blivit en lite för spännande situation blev i stället en uppvisning i precis hur man ska bete sig vid vind. Huvudnyckeln låg naturligtvis i att Förundersökningsledaren ankrat upp tillräckligt långt från land redan när vi kom på fredagen.

Efter en stunds färd i farleden vek vi av och angjorde ny landstigningsplats bland våra vänner. Där var det bättre lä för nordösten och vi fick uppleva hur varm och go solen verkligen var. Så varm och skön att det blev bad efter middagen. Till och med jag kastade mig i det 18-gradiga vattnet.

När jag letade efter min bikiniöverdel fick jag dock göra det förgäves. Förundersökningsledaren hade packat badväskan och tydligen tyckt att frun hans skulle bada topless. Med halva församlingen som åsyna vittnen var jag dock inte särdeles sugen på det (och inte Förundersökningsledaren heller) så jag använde helt sonika BH´n som bikini och tog en liten badsession. Det var kallt men skönt.

Jag simmade några meter från båten och strandade vid fötterna av en grillande familj. Där satt jag i vattnet i trevligt samspråk med två andra kvinnor, ända tills…

…En fiskmun läppjade några provande tag på min ankel. Det är svårt att inte skrika och sprattla när man blir påsmakad av en fisk. Visserligen finns det människor som betalar dyra pengar för att få uppleva det jag nu fick gratis men det hjälpte liksom inte. Jag kan ganska snabbt upp ur vattnet och beslöt mig för att soltorka min våta BH.

När kvällen smög sig på packade vi ihop våra pinaler, vinkade hejdå till de vänner som fortfarande var kvar på klipporna och gled mot hemmahamn med den nedgående solen i aktern.

När jag nu sitter och tittar ut på de ståtliga tallarna som omger vårt bostadsområde ser jag himlen som en gråblek fond och ett finfördelat duggregn fladdrar i förgrunden. Jag är inte ett dugg ledsen att vi inte följde våra vänners uppmaning om att stanna kvar över natten utan i stället höll oss till vår uppgjorda plan och for hem.