Det är verkligen varannandagsväder! Från gårdagens spöregn till dagens sol känns steget långt, och ändå tog det bara en natt!
Upp på cykeln och iväg till jobbet, en aning förstärkt av en rosenrotstablett. När vi kommit en bit på vägen upptäckte lilla Svalan att hon glömt sina cykelnycklar, så det var bara att vända om och cykla hem och hämta.
Trots den lilla extraturen tog det mig bara 19:36 att komma till jobbet. Jag erkänner att jag är svettig som en gris. Den arla morgonduschen känns nästan bortkastad.
Jag hatar verkligen att stressa på mornarna. Jag är inte redo för stress förrän klockan kvart över ett.
