Ibland blir jag så sugen på att skriva. Bara låta orden flöda och inte bry mig särskilt mycket om varken innehåll eller uttryck. Det är väl därför jag håller liv i bloggen. Det är en utmärkt tummelplats för en wannabe med lågt självförtroende och verklig eller inbillad tidsbrist.
Om jag vore arbetslös skulle jag förmodligen göra ett allvarligt menat försök att få till en bloggbok. Egentligen tycker jag inte att en bloggbok är en riktig bok. Den består ju av en massa, icke sammanhängande texter. I bästa fall blir det en samling essäer, betraktelser eller kåserier. I sämsta fall får läsaren bläddra bland dagboksanteckningar utan mening för någon annan än ”författaren”. Och skulle jag skriva en blok skulle det förmodligen bli det sistnämda.
Trots mina aversioner mot bloggböcker (jag har inte läst en enda, så jag kanske skulle kalla det för förutfattade meningar i stället) skulle jag ändå knåpa ihop en blok, om jag hade tid.
Det känns som en blok vore ett enkelt första steg. Texterna finns ju redan. Det är ”bara” att sålla bort de värsta bottennappen och försöka sig på en någorlunda lättläst sidindelning.
Och när boken är klar och tryckt hos vulkan.se inbillar jag mig att jag skulle bli så inspirerad att jag fortsatte av rena farten. Kanske inte med några spännande deckare eller rafflande kriminalromaner men med en barnbok.
Nu föreligger ingen risk att jag blir arbetslös. Tack och lov!
Omvärlden (min man och mina barn) är nog också tacksamma för det.
Eventuella bloggläsare kanske också är tacksamma. En hel bok Zätabladder lär bli i mastigaste laget. Och jag skulle förmodligen tvinga er att köpa den!
