I kväll ska vi fira lilla Svalan genom att lyssna på September i Stadsträdgården.
Jag är lite sur för att hon snott mitt artistnamn.
När jag var i de yngre tonåren och stod i hölasset och skyfflade hö så svetten lackade brukade jag låtsas att jag var en världsberömd artist. Hölasset var min scen och nedanför på marken stod ett enormt folkhav där alla dyrkade mig och min sångröst.
Och då hette jag September. Det var mer än 25 år sedan så visst var jag väl först?!
Det var ganska tråkigt att hysta hö så jag sjöng för att fördriva tiden. Det hände mer än en gång att pappa var tvungen att banka med tjugan i balbanan för att jag inte hörde när han ropade och bad mig dämpa takten på hystandet.
