Jag har verkligen sett fram emot den här lördagen.
SOVMORGON!
Det är så svårt att få till åtta timmars sömn när man går upp kvart i sex. Vem orkar/hinner/kan förmå sig att gå och lägga sig i tid för att somna kvart i tio? Inte jag i alla fall.
Det är därför sovmorgonslördagarna är så efterlängtade.
Att jag aldrig lär mig? Lär mig att det inte är lönt att se fram mot en sovmorgon eftersom jag inte längre kan lita på att få sova.
Vaknade strax efter sex och behövde gå på toa. Och sen hade jag svårt att somna om. Jag halvslumrade lite och drömde att jag var tillsammans med Mikael Nyqvist.
Vaknade till förvirrad fast jag knappt sovit och kunde inte förstå varför jag ville vara med honom. Somnade till igen och drömde att jag åkte pulka med en kollega hemma i mina föräldrars trädgård. Vi åkte riktigt långt trots att det knappt lutar.
Sedan låg jag vaken och vred och vände på mig och suckade över att jag inte utnyttjade möjligheterna att sova. Klockan åtta vaknade Guldgossen och satte på datorn. (Jag hade belagt honom med data- och TV-förbud fram till klockan åtta redan i går kväll så förmodligen har han en liten inbyggd väckarklocka i kroppen.)
Någon gång närmare nio lyckades jag somna om ordentligt.
Exakt klockan tio kom barnen instudsande i sovrummet och väckte mig.
-Vi vill äta frukost nu. Dags att kliva ur sängen!
-Gå ner och duka fram då, så kommer jag snart.
-Nej, du får duka fram!
-Det kan väl ni göra om ni är så hungriga.
-Vi vill inte.
-Men jag har ju precis vaknat. Då kan väl ni duka fram. Ni behöver bara ställa på köksbänken så kan vi ta oss där.
Efter ytterligare tjat, som ledde till att jag blev riktigt sur, gick jag trumpen ner till köket.
Där stod allt framdukat på köksbordet.
Mina rara raringar hade gjort allt klart redan innan de väckte mig, men det kunde de ju inte säga för då skulle det inte bli någon överraskning.
Även om sovmorgonen blev sisådär så blev i alla fall fortsättningen på morgonen bra!
