I eftermiddag har jag varit på hörcentralen och testat min hörsel. Familjen klagar över att jag inte hör vad de säger och jag har själv märkt att jag har svårt att urskilja enskilda röster i ett större sammanhang. Skräcken är att bli socialt avskuren på fester och liknande. Redan i dag brukar jag ge upp när jag frågat om “vad sa du” några gånger och ändå inte lyckats uppfatta vad den jag pratar med sagt.
Tre olika “övningar” fick jag vara med om på sjukhuset.
Först det vanliga med pip i hörlurar och en knapp att trycka på varje gång jag hörde någonting.
Sedan ett test där en mansröst sade olika ord som jag skulle upprepa. För att simulera bakgrundssorl låg ett brus och störde hela tiden.
Vid sista undersökningen genererades toner mot skallbenet och så skulle jag återigen trycka på en knapp när jag hörde tonerna.
När jag gick igenom resultatet med den väna, välartikulerade sköterskan förklarade hon att jag har en liten bullerskada på vänsterörat. Det märks framförallt av i ett visst register bland de höga tonerna och är förmodligen därför jag har lite svårt att uppfatta samtal i ett större sammanhang. Men skadan är så pass liten att min hörsel ändå är att beteckna som normal.
Att vara en medelmåtta är aldrig något som legat för mig, men plötsligt kändes det riktigt attraktivt. I väntrummet satt jag nämligen och läste en affisch om hörapparater och kände mig inte alls sugen på att behöva en.
