Zäta

Äsch då!

Nu har jag så ont i ryggen att jag snart lipar en skvätt.
Det var högst osmart att gå ut i trädgården och flytta krukor, rensa lite, tömma ut jord och allt vad jag gjorde.

När jag stått med krökt rygg en stund och skulle räta upp mig så gick det helt enkelt inte. Hyperventilering och en äckligt långsamt rörelsemönster var enda botemedlet.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vågar inte lägga mig för då är det risk att jag inte kommer upp igen. Jag vågar inte röra mig för då gör det ont. Jag vill inte sitta still för det förvärrar förmodligen skadan. Och inte har vi något tigerbalsam tillhands heller.

Jag tror jag ringer mamma.

Update: Hon svarar inte.

I dag lyser solen efter vad som känns som en evighet av regn.
Sol betyder vackert väder och vackert väder plus lördag är lika med trädgårdsjobb.
Hela Zätafamiljen är utbeordrade i trädgården av arbetsledaren Förundersökningsledaren. Det är bara lilla Svalan som klarar sig undan eftersom hon påpassligt nog är på övernattning hos en kompis.

-Nu ska vi ut och jobba! säger Förundersökningsledaren glatt.
-Jag har ont i ryggen, svarar jag nedstämt.

Något hände när jag kramade Guldgossen god natt i går kväll. När jag skulle räta upp mig från hans säng och den obligatoriska god natt-kramen högg det till en liten bit nedanför skulderbladen. Nattens vila har tyvärr inte varit så vilsam för ryggen och jag måste hela tiden tänka mig för så att jag inte gör någon konstig eller ens för den delen okonstig rörelse.

Förundersökningsledaren suckar över min lägliga ryggåkomma och vänder sig till Guldgossen.
-Jaha, mamma får väl ta det lite lugnt då, men du ska i alla fall hjälpa till att bära sten.
-Pappa, jag har faktiskt fått ont i knät. Det gör jätteont i hela benet kan man säga.
-När kom det här då? frågar Förundersökningsledaren skeptiskt.
-Ja, jag vaknade inte med ont så det kom nog precis just nu, eller för en liten stund sen.

Förundersökningsledaren muttrar något om konspirationer och drar på sig gummistövlarna för en förmiddag i trädgården.
Vi andra borstar tänderna i maklig takt… och gör honom sällskap i trädgården med våra förvärkta kroppar. Naturligtvis jobbar vi också men det blir som vanligt Förundersökningsledaren som får dra det tyngsta lasset.