I går var jag i Kaffestugan lite drygt halva dagen. Det vackra vädret lockade och drog så direkt när jag kom hem kastade jag på mig ett par lortebyxor och gav mig ut i trädgården där resten av familjen redan tillbringat några solglada timmar.
Jag grävde ner två julrosor i surjordsrabatten och täckte den sedan med gräsklipp för att ge näring och bädda om den lite inför kallare dagar.
Jag klippte ner smultronplantorna, både röda och vita, för att förbereda dem inför vintervilan.
Jag drog upp alla Balsaminer som blommat så flitigt under sommaren och klippte sönder dem för att återföra näring till jorden de växt i.
Jag fyllde även det numera kala smultrontornet med gräsklipp och sedan kände jag mig ganska nöjd med dagens gärning.
Förundersökningsledaren kom ut och tittade på mig en sväng medan jag arbetade i mitt anletes svett. Håret hängde ner i ögonen på mig och plötsligt säger Förundersökningsledaren:
-Du kanske skulle fundera på lugg!
Jag tog min make på orden och funderade över natten, och i morse plockade jag fram nagelsaxen efter duschen och klippte till.
När jag just var klar kom Förundersökningsledaren in i badrummet och sa:
-Nu kom jag på vem du liknade i går, när det såg ut som om du hade lugg.
-Du sa inget om att jag liknade någon. Vem är det jag liknade då?
-Det är XX (en man i församlingen) som han såg ut när han var ung.
-Jaha! Nu har jag i alla fall klippt mig så nu är det för sent. Nu får du stå ut med att leva med XX några månader framöver.
I bilen på väg till kyrkan nästan grät lilla Svalan.
-Du ser inte klok ut. Du får inte lyssna på pappa när han föreslår att du ska klippa dig. Han kan ingenting om hår.
Nu har jag själv skärskådat mitt utseende sedan håret torkat och krullat till sig och faktum är att jag inte är särskilt lik gossen på bilden här ovan.
Jag är mer lik en av de här figurerna.
Konstigt förresten, han har ju inte ens lugg!
