Zäta

Vilken eländig dag! Jag har haft huvudvärk hela dagen. Levt i min egen lilla värld och inte varit speciellt kommunikativ med omvärlden.

En ljuspunkt upplevde jag dock. Det var när kollegorna bjöd på frukost på jobbet. Finfint värre! Och som tack var vi sju mogna flicksnärtor som bjöd tillbaka med lite frukostunderhållning i form av ett luciatåg till frukosten.

Nu har jag så ont i huvudet, på den eländiga migränfläcken strax över vänster öga, att jag faktiskt gråter.

En halv minut. Mer vill jag inte kosta på mig.
Huvudvärk bli aldrig bättre av att man gråter. Tvärtom.
Och jag är inte en känslosam kvinna. Jag bär mina känslor på insidan och är fullt nöjd med det. Ibland brister det och jag gråter men det är inte ofta.

I tisdags morses, precis innan skolan började, var lilla Svalan ute på skolgården och väntade på att få gå in i klassrummet. Hon var i närheten av några fotbollsspelande killar och en av dem sparkade en hård boll åt hennes håll. Hon fångade upp den med högerhanden men kraften i bollen överraskade henne och handen veks bakåt.

När jag hämtade henne från fritids klagade hon över att hon hade ont. Klagovisan var inte så högljudd så jag fäste ingen större uppmärksamhet vid hennes smärtor.
Men när hon fortfarande hade ont på morgonen gjorde jag en egen liten undersökning och konstaterade en minimal svullnad vid handleden.

Eftersom lilla Svalan tidigare lyckats bryta av en hel arm utan att ha allt för ont så ringde jag vårdcentralen och fick en tid på eftermiddagen.
Väl där träffade vi en söt men skelögd och ytterst osäker underläkare. Hon undersökte lilla Svalan och gick sedan i väg för att rådfråga en läkare om hur ont man egentligen skulle ha för att det skulle resultera i en remiss till röntgen.
Efter ett tag kom hon tillbaka och klämde på lilla Svalans handled på ett nytt sätt. Hon hade inte fått tag i någon att fråga men hade läst lite på nätet och dragit slutsatsen att det förmodligen bara var en stukning.

Om inte lilla Svalans onda gått över inom två veckor får vi söka vård igen. Under tiden ska lilla Svalan inte göra några rörelser som gör ont. Vill vi kan vi linda handleden med en gasbinda för att ge stadga och undvika att handleden viks till sina ytterlägen.

Jag är inte helt förnöjd.
Vaknade med huvudvärk i går. Tog en vanlig ipren strax efter sex. Fyllde på med två migräntabletter halv nio, och ytterligare två halv ett. Sedan vågade jag inte ta fler och då hade migränhuvudvärken ändå inte lättat. Under eftermiddagen och kvällen tilltog den och blommade ut i full styrka.

Jag gick och la mig redan strax före halv nio. Det tog ett bra tag att somna men sedan har jag sovit gott hela natten.

När jag vaknade kvart i sex låg jag först stilla en stund och kände efter. Under tre sekunder kunde jag konstatera att den eländiga värken lämnat mig under natten. Sedan öppnade jag ögonen och fick ett slag i skallen. Det var som om migränen suttit bredvid mig på kudden och lurpassat. Så fort den insåg att jag var vaken bröt den sig med full kraft in i mitt huvud igen.

Nu har jag tagit två migräntabletter till. Jag vågar inte hoppas på att min närmaste ovän (kanske min enda ovän när jag tänker efter) ska ge sig iväg under dagen, men jag ska i alla fall försöka ge honom en match.

När jag gjort mina morgonbestyr och dragit på mig kläderna kom jag på att det serveras frukost på jobbet i dag. Jag kunde allstå ha sovit en halvtimma till.
Tur att jag har så ont i huvudet att jag inte orkar bli upprörd på mig själv över missad sömn.