Kvart över fyra ringde lilla Svalan på mobilen från fritids i går och bad mig komma och hämta en huvudvärkig Guldgosse. Han hade haft ont nästan hela dagen och nu var det helt enkelt för mycket.
Jag grät inombords. Vilket elände! På kvällen var Guldgossen nämligen bortbjuden på killkväll till en kompis. De var några stycken som skulle spela spel, se på TV och äta chips. Sådär lagom prepubertalt.
Guldgossen hade sett fram emot det länge men nu var kvällen på väg att gå i helt andra tongångar.
Jag hämtade barnen så fort som möjligt. Stoppade i Guldgossen både tabletter och saft och bäddade ner honom i ett mörkt rum.
Sedan bad vi, lilla Svalan och jag. Och jag lagade mat.
Halv sex väckte jag Guldgossen och försökte få i honom lite makaroner men det var ogörligt. Huvudvärken bombarderade honom och han gick tillbaka till sängen igen.
-Jag vill bara sova.
-Ska jag väcka dej om ett tag och se om det har blivit bättre så att du kan komma lite senare till killkvällen?
-Nej, låt mig sova.
Jag ringde Guldgossens kompis och berättade att Guldgossen kanske, kanske, kanske kunde komma lite senare. Men att det inte var så troligt.
Och så bad vi lite till, lilla Svalan och jag.
Tjugo över sex ropade Guldgossen på mig.
-Nu har huvudvärken gått över mamma. Nu kan jag åka!
När jag lämnade av Guldgossen kom hans kompis och mötte honom i dörren och gav honom en stor varm kram. Jag fick svårt att hålla tårarna borta. Det finns inget bättre än när ens barn mår bra!
