Guldgossen fick bestämma middag i går. Det var ju hans dag.
Han visade prov på sin uppnådda mognadsålder och valde hämtpizza eftersom vi inte hade lång tid på oss att äta middag, och ingen tid alls att laga maten. Guldgossen skulle nämligen i väg på Royal Rangers, precis som varje onsdag.
När pizzorna var uppätna fick han sin present från Förundersökningsledaren och mig:
En mobiltelefon. En Samsung BlaBlaBla. (Mitt intresse för dylika teknikprylar är för lågt för att jag ska bry mig om att komma ihåg modellen.)
Guldgossen blev så glad att han tappade andan. På riktigt. Han var tvungen att lugna ner sig lite och dricka några klunkar innan han kunde ta till sig överraskningen.
Lilla Svalan bjöd oss på en annan reaktion. Hon blev akut och mycket påtagligt avundsjuk och sprang gråtande i väg och stängde in sig på kontoret. Vi försökte trösta henne med att hon förmodligen också kommer få en mobiltelefon när hon är tillräckligt gammal för det men hon hulkade:
-Det är ju tre långa ååååår kvar! och lät sig inte tröstas det minsta.
Tack och lov är inte lilla Svalan särskilt långsint. Hon drabbas av sina attacker men hon går inte och surar i all evighet. Det känns sunt. Bättre att leva ut sina känslor direkt och få dem ut ur systemet än att gå och bära och älta och låta sig förgiftas.
I dag har Guldgossen med sig mobilen till skolan. Jag har förhört honom om hanteringen där och i 6:an får man tydligen bära med sig sin telefon i fickan hela dagarna och behöver inte lämna in den till läraren under lektionerna.
Jag hoppas att han har den med sig hem igen.
