Vi sitter i Härjevads kyrka. I alla fönster brinner ljus. Framme vid koret står fem flickor och sjunger med änglaröster. Stämningen är andäktig och det är bara sången och ett oroligt barn som hörs.

Och så lilla Svalan som viskar:
-Finns det någon toalett här i kyrkan.

Jag vänder mig bakåt och tittar mot utgången. Det ser inte lovande ut.
-Nej, viskar jag tillbaka. Du kan inte knipa en timma tror du?

Lilla Svalan tittar desperat på mig med sina stora rådjursögon som har fått en sällsam glöd i stearinljusens sken.
-Nehej, säger jag i fortsatt viskande ton. Vi får gå ut.

Ute är det en helt annan stämning än inne i den varma kyrkan. Vinden blåser snålt runt alla knutar. Det är mörkt och kallt. Vi går inte fler steg än nödvändigt och lilla Svalan hukar bakom hörnet.

Det var så det begav sig, den luciadag anno 2011, när lilla Svalan i den kraftiga vintervinden råkade pinka in revir på Härjevads kyrka.