Vem är det som har kommit på trettondagen?
Vet ni att vi firar den till minne av de vise männen som kom och hälsade på Jesusbarnet? Och vet ni att det faktiskt inte står någonting i Bibeln om hur många de var? Antalet tre har tillkommit i efterhand eftersom de hade med sig tre olika slags gåvor; guld, rökelse och myrra.
Hur deras namn kommit till vet jag faktiskt inte. Enligt svenska almanackan firar vi Kasper, Melker och Baltasar, vilket är de vedertagna namnet på de “tre” vise männen.
I min värld är Kasper en docka, Melker en fumlig skärgårdsturist (men också en av våra vänners söner) och Baltasar är en tjock liten uppfinnare med dragning åt psykadeliska mönster.
Dessutom måste jag ifrågasätta tidpunkten för firandet. Hur troligt är det att det bara tog 13 dagar för de vise männen att upptäcka stjärnan som uppenbarade sig när Jesus föddes, diskutera igenom betydelsen av stjärnan och komma fram till att den måste betyda att en konung har fötts, bemanna och utrusta en kamelexpedition för ett okänt antal dagar, skaffa fram gåvorna de ville ha med sig, lunktaktsrida från ett fjärran land till det lilla landet Judeén utan att egentligen veta vart de var på väg och bara ha en stjärna på himlen som riktmärke, stanna hos kung Herodes några dagar och konstatera att ingen ny tronarvinge fötts (och förmodligen festa loss lite eftersom man ändå var inbjuden till ett slott), fortsätta letandet, nu på knaggliga vägar i helt okända trakter och slutligen hitta fram till den mest otroliga av alla platser – ett stall? Om det nu var ett stall de befann sig i. Jesus föddes ju i ett stall som Josef och Maria fick låna eller hyra natten mellan den 24-25 december (eller när på året det nu kan ha varit) men man kanske kan anta att de inte stannade kvar i stallet i nästan två veckor.
Det borde rimligtvis tagit mer än två veckor för ett okänt antal Einsteins att i samlad tropp och med ett stort följe, göra hela den äventyrliga resan jag beskrivit ovan.
Men det har faktiskt ingen betydelse. Och inte heller bryr jag mig om att de vise männens uppdykande i julevangeliet inte känns så viktigt att det bör firas med en egen dag.
Det viktiga just nu är att jag kan njuta av en kortvecka, så här direkt efter julledigheten, när jag fortfarande kämpar med att vända tillbaka dygnet och försöker lära mig att man kan leva ett bra liv trots rutiner och fasta tider för allt.
