Klockan är elva på blanka förmiddagen (så blank är den inte heller för det ösregnar där ute, och har gjort så hela dagen. Himlen är jämngrå och det ser ut som det kommer vara regn för alltid) och jag är hemma.
Lilla Svalan har varit på folktandvården och fått en hörntand utdragen. Om en och en halv månad är det dags för nästa.
Lilla Svalan har dragit ut en tand tidigare, då för att roten dött och gav upphov till en infektion. Den här gången var det inget fel på tanden som skulle väck men de permanenta tänderna under mår inte så bra av att mjölktänderna är i vägen, de vill växa snett i väntan på att det blir deras tur att tjänstgöra.
Tanddragningen gick jättebra. Lilla Svalan har en mycket duktig tandläkare och även sköterskan som var med är lugn, informativ och stöttande.
Eftersom lilla Svalan har dragit ut en tand tidigare, för fem år sedan, så visste jag på det stora hela hur det skulle gå till. Lilla Svalan kommer också ihåg lite grann och även om hon gruvat sig en aning i förväg så har hon inte varit varken rädd eller så orolig att det varit jobbig.
Först fick lilla Svalan ett avslappnande medel att dricka. Det smakade verkligt illa så tandsköterskan bjöd på både gul och röd saft direkt efter. “Vi brukar normalt inte bjuda våra patienter på saft.” skämtade sköterskan men tandläkaren försvarade dem med att det ändå var Fun Light (den utan socker).
Medicinen gav verkan nästan direkt. Medan jag läste lite ur en Bamsetidning för lilla Svalan trädde hon in i ett avslappnat och lulligt tillstånd. Hon orkade inte lyfta armarna och hon var lite orolig eftersom benen var borta. Medlet ger också en välsignad glömskeeffekt. Det märkte jag inte minst efteråt när jag skulle läsa klart Bamsetidningen och lilla Svalan helt hade missat några sidor som jag redan läst.
Tandläkaren la bedövningssalva runt tanden. Den verkade snabbt och sedan sprutades den riktiga bedövningen in på flera ställen. Vis av tidigare erfarenheter tittade jag bort medan bedövningen las och koncentrerade mig i stället på att hålla lilla Svalan i handen och uppmana henne att andas med magen.
Lilla Svalan tyckte det var otäckt att vara bedövad. Vi var tvugna att visa hennes ansikte i en spegel så hon skulle förstå att hon inte plötsligt hade läppar som var gigantiska och gjorda av trä.
När bedövningen tagit fart drogs tanden snabbt och lätt ut. Det blödde lite grann men inte mer än kanske fem minuter. Varken jag eller lilla Svalan märkte när tanden försvann. Jag tittade nogsamt bort och lilla Svalan kunde inte avgöra vad som hände i munnen.
Vi fick visa tanden för lilla Svalan flera gånger innan hon förstod att den var borta. Sedan började hon genast prata om att hon ville tillbaka till skolan. Hon försökte sätta sig upp men effekten av avslappningsmedlet var fortfarande så påtaglig att hon inte ens kunde hålla huvudet uppe själv.
Efter en stund fick vi gå in och sätta oss i ett vilorum medan hela tandläkarkåren höll möte i rummet bredvid. Tandläkaren kom och tittade till oss emellanåt och lilla Svalan piggade på sig ganska snabbt.
Vi hann gå igenom två lådor med presenter medan vi väntade på att lilla Svalan skulle vara tillräckligt alert för att vi skulle kunna åka hem. Lilla Svalan valde till sist en studsboll.
Tandläkaren tittade till oss en sista gång innan vi for och gav både lilla Svalan och mig beröm för att vi skött oss så bra.
Nu har bedövningen börjat släppa och lilla Svalan har lite ont. Jag har gett henne reliev och håller henne sällskap. Hon får inte pilla med tungan i såret och hon får inte somna. Jag vet inte vilket som är svårast att hålla sig ifrån.
