Jag var ute och gick på lunchen igår. En liten sväng till stadshuset för att se en utställning som lilla Svalan bidragit till.
Jag gladde mig åt mina rejäla vinterkängor för det var isigt och halt överallt. Kängorna gjorde mig dock en aning övermodig och rätt som det var trampade jag på en isfläck och halkade. Med båda benen i luften och en farlig lutning mot vänster fick jag den där ilande känslan i magen som innebär att “nu skiter det sig”.
Kroppen fick dock eget liv när logiken kopplades bort. Jag slängde upp högerarmen högt i luften i ett kraftfullt vift och återfick så balansen.
Samtidigt sträckte jag mig i högersidan. Det gör ändå inte lika ont som en bruten handled skulle gjort eller än värre – förnedringen av ett fall…
