Jag hade verkligen sett fram emot lördagsmorgonen. Veckans enda riktiga sovmorgon hägrade och tanken på lördagen skänkte mina trötta anletsdag tröst när jag skärskådade de tunga ögonlocken och de påsiga kinderna varje tidig vardagsgryning.
Igår kväll var jag trött redan före tio, men löftet om den långa morgonsömnen fick mig att hålla ut när sömntåget gick och jag la mig inte före tolv.
På vardagarna drar klockradion igång kvart i sex. Det går an, särskilt när man har en skön helg att se fram emot. Många lördagar får jag ändå ställa klockan för det är olika aktiviteter som ska klaras av, men just idag är det en så´n där härlig, kravlös lördag, då jag kan få sova så länge kroppen vill.
I morses väckte Förundersökningsledarens klocka mig tio i sex.
-Oj då! Hade jag glömt stänga av den, mumlade Förundersökningsledaren i sömnen och la sig på andra sidan och somnade om.
Jag hade förväntat mig lite mer än fem minuters sovmorgon.
Tror ni Förundersökningsledaren tar illa upp om jag föreslår skilda sovrum, åtminstone på helgerna?
