Zäta

Förundersökningsledaren var tvungen att ge sig hemifrån innan jag hann hem från jobbet. Barnen skulle klara sig själva en stund, men en stund innan jag slutade ringde lilla Svalan och grät ynkligt i telefonen.
-Kom hem mamma! Jag känner mig sjukare.

Jag skyndade mig att avsluta arbetet och ge mig hem genom en vinterkall stad. Väl hemma möttes jag av lilla Svalans värme.
Visst var hon sjukare.
40,4 visade termometern.

Nu har jag lyckats få i henne vatten, lite yoghurt och så har hon sovit en halvtimma. Febern har sjunkit nästan en grad, men är ändå oroande hög.

I går eftermiddag var lilla Svalan hemma och lekte med en kompis. När jag hämtade henne efter jobbet samspråkade jag lite med mamman. Bland annat pratade vi om våra friska barn. Jag konstaterade glatt att jag inte varit hemma och vabbat på länge. Kan det vara så fint att barnen faktiskt är lite äldre nu, och därför inte plockar på sig varenda virus som flyger omkring på skolan?

I natt drömde jag om jobbet.
Jag drömde bland annat att vår arbetsledaren, hon som jag delvis vikarierar för, kom tillbaka på besök och läxade upp mig. Hon tyckte inte jag skötte mitt jobb ordentligt. Bland annat frågade hon:
-Hur har du tänkt att dina kollegor ska klara sig när du vabbar till exempel?
-Men jag vabbar ju nästan aldrig… försökte jag försvara mig, men jag talade för döva öron.

Sen drömde jag lite om Joe Labero också. Han ville att jag skulle vara med i ett av hans trick men jag hade varken tid eller lust. Rekvisitan var en otroligt lång kondom och jag förstod att det var ett förödmjukande slut på numret – och den som skulle bli förödmjukad var jag.

I morse vaknade lilla Svalan av sig själv. Det hör inte till vanligheterna. Hon satt ömklig på toa och frös. När jag kände på henne var hon jättevarm. 39 grader visade termometern.