En kille på jobbet har börjat framföra åsikten att jag bör klippa mig igen. Han gillade min förra, korta frisyr. Den som Falunsystern så förtjänstfullt trollade fram förra påsken.
I onsdags kväll träffade jag Falunsystern och framförde önskan om en liten klippning.
Då fick Förundersökningsledaren mål i mun. (Inte för att han inte har det annars också…) Det vore ytterst behjärtansvärt om jag undvek att se likadan ut som sist det begav sig. Han hade verkligen vantrivts med den frisyren. Jag såg så annorlunda, och kanske till och med… inte klok ut. Själv trivdes jag ypperligt med det korta, och mödernet hade inte heller något att invända.
I går kväll plockade Falunsystern fram saxen. Och eftersom Förundersökningsledaren är den som som ser mig mest (näst efter mina arbetskamrater, men även om jag tycker om dem så älskar jag dem inte på samma sätt som jag gör med Förundersökningsledaren) så gick vi på hans linje.
Nu är håret cirka fyra-fem centimeter kortare. Jag är inte ens säker på att mina arbetskamrater kommer märka någon skillnad.
