Zäta

Det börjar med att lilla Svalan visar upp Flammy.(Bilden har jag hämtat från en brandmans blogg.)

Och här är föredragen inklusive de bilder lilla Svalan visat:

“Det här är Flammy. Han är viktig för mig för han får mig att minnas
när min familj åkte Dalslands Kanal.

Det var för fyra år sen, alltså 2008.

Först ska jag visa lite bilder från Dalslands Kanal.

Dalslands Kanal är 25 mil lång och har 31 slussar.
Redan i den första slussen trillade Guldgossen i sjön.
På ett hemskt sätt.
Han trillade i baklänges precis vid motorn och fastnade i stegen med huvudet
under vattnet.
När det hände höll pappa på att betala bensin och mamma var en bit bort så det
var bara jag i båten. Men mamma märkte vad som hände ganska snabbt och kom
springande.
Guldgossen kom upp och blev snabbt pigg igen.
Jag var mer ledsen än Guldgossen, för jag blev så rädd.

Kanalen byggdes i mitten av 1800-talet och tog bara fyra år att
bygga. För oss tog det tio dagar att åka fram och tillbaka.

Det är lite spännande att slussa.
Först kör man in i slussen och porten stängs.
Sen släpper de in massa vatten. (På bilden syns Förundersökningsledarens systers man. Han och hans fru var med oss en bra bit av vägen. I de först slussarna var jag mycket tacksam över detta för jag tyckte det var minst lika spännande som lilla Svalan.)

Det gäller att hålla bra i repen, annars kanske det går som med Titanic.

Men det är inte alla slussar så är så spännande.
Vi kom till en sluss som heter Lugnets sluss.
Det var en gubbe där som sa:
-Välkomna till Lugnets sluss. Här händer det inget!
Att han sa det berodde på att vattennivån inte ändrade sig någonting i den
slussen.

På den här bilden står jag, Guldgossen och min ingifte farbror.
Vi står på en slussport. På porten kan man gå över kanalen om man behöver. Och
det behövde vi, bara för att vi skulle ta ett kort.

Vår båt är en Uttern. Den är 6 meter lång och heter Amadeus. I båten
kan man både laga mat och sova.

På den här bilden har jag precis vaknat.
Det är lite kallt på nätterna ibland, så vi brukar sova i superunderställ.

Mössa kan också vara bra att ha. Men inte bara när man sover, utan
också på dagtid.

Jag och Guldgossen spelade väldigt mycket spel.

Det här är också ett roligt spel. GOLF!
Fast jag var inte så duktig. Men det var roligt.

Vi kom till en ö som vi kallade Bäverön. Och där såg vi konstigt nog…
… en bäver!
Bäverön var en perfekt ö för att äta lördagsgodis på. Tyvärr har jag ingen bild
på det, men ni hade ändå bara blivit så sugna…

Det mest berömda stället på Dalslands Kanal är akvedukten i Håverud.
En akvedukt är en bro för båtar.
Kanalbåtarna är byggda så stora som möjligt, så det är trångt för dem i
slussarna och i akvedukten.

Strax innan vi skulle åka hem letade vi reda på helvetesgapet. Det var där man spelade in scenen där Ronja Rövardotter hoppar över
helvetesgapet, om ni minns från filmen. Pappa ville gärna hoppa över
helvetesgapet men det fick han inte för mamma. Sen gjorde han det ändå, men det
har vi inte berättat för mamma än.

Dagen innan vi skulle åka över Vänern hem till Kållandsö, så
passerade vi en sluss med en jättegammal slussvakt. Han var drygt 80 år.
Han varnade oss för ett grund.
Kan ni gissa vad som hände sista dagen på Dalslands Kanal?
Japp – vi gick på grundet som vi blivit förvarnade om.

Mamma satt i fram på båten och skrev i sin dagbok.
Solen sken och allt var frid och fröjd – tills – bom, krasch, bang!
Vi gick på grund.

Jag skrek! Mamma hade tur som inte flög av båten.
Inte av mitt skrik alltså – utan för att vi körde så stenhårt på grundet. Hela
båten låg på grundet, utom motorn.
Det var bara den som hängde utanför.
Mamma och pappa hoppade genast i vattnet och försökte putta båten för att vi
skulle lossna.
Men det funkade inte.

Vi ringde sjöräddningen men de kunde inte komma och hjälpa oss
eftersom vi inte var i Vänern.
Då ringde vi till brandkåren. Brandkåren berättade att de inte hjälper båtar
som gått på grund för det ska sjöräddningen göra.
Då sa pappa att han hade två barn i båten och då sa brandkåren:
-Jaha! Har ni barn ombord! Då kommer vi naturligtvis och hjälper till.

Medan vi väntade på brandkåren satt jag, Guldgossen och mamma och spelade
spel. Under tiden försvann solen och ersatts av det härliga vädret – spöregn!
När brandkåren kom fick jag, mamma och Guldgossen åka i en liten gummibåt in till
stranden och sätta oss och vänta i en brandbil. Brandbilsmannen bjöd oss på
lakrits som vi spottade ut genom fönstret. (Det gjorde vi faktiskt alla tre. Vi försökte passa på när inte brandmannen såg…)
Pappa stannade kvar i båten och fick hjälp av brandmännen att dra loss båten
från grundet.
De hade till och med dykare med sig som kollade att Amadeus inte gått hål.

Flammy delas ut till alla barn som varit med om något spännande
tillsammans med brandkåren. Tyvärr fick inte mamma och pappa något gossedjur.

Trots allt det hemska som hände sista dagen på vår resa – så var jag så här
glad.

Och nu är jag glad igen – för i sommar ska vi åka Dalslands Kanal
igen.