Natten mellan skärtorsdag och långfredag sov lilla Svalan över hos Flätan. Flätan hade sova-över-kalas så det var sex fnissiga flickor som rumsterade tillsammans.
När de gått och lagt sig för att sova kom de överens om att inte berätta några spökhistorier för varann. Det var inte värt att riskera nattsömnen.
-Ja, sa lilla Svalan. Vi får till exempel inte berätta den här: (Och så sjöng hon med sin kusligaste röst.) “Rosa händer, rosa händer”.
Då brast E i gråt så lilla Svalan var tvungen att hämta Flätans pappa till tröst. Även några av de andra barnen blev rejält uppskrämda.
Lilla Svalan och Flätan somnade snabbt medan de andra barnen låg vakna till halv fyra.
