Zäta

Det bidde inte så mycket trädgårdstid ändå i dag, när allt kom omkring.
Vad bidde det då då?
Det bidde så här:

Jag skjutsade först Guldgossen till hans kompis. Och så stannade jag naturligtvis och småpratade lite med kompisens föräldrar, som är mina vänner. Som tur var var lilla Svalan med och kunde dra mig därifrån innan jag spenderat allt för mycket dyrbar trädgårdstid hemma hos dem.
För lilla Svalan handlade det om dyrbar lektid, eftersom hon var på väg till sin kompis, medan jag själv uppfattade det som dyrbar prattid och passade på att utnyttja tillfället.

Sedan körde jag lilla Svalan till hennes kompis. Kompisens föräldrar är också mina vänner så naturligtvis blev det lite prattid där också, även om jag var bättre på att begränsa mig ju närmare min trädgårdstid jag kom.

När lilla Svalan var avlämnad styrde jag kosan mot Lidens. Där var jag synnerligen effektiv och gick inte runt och njöt av grönskan. Jag köpte min lilla säck med hönsgödsel och fem penséer i vita-lila-rosa toner.

Väl hemma var jag ute och pratade med Förundersökningsledaren en stund. Han hade nyss kommit hem från gökottan och hade satt igång med altanbygget igen.

Sedan gick jag in och lagade en enkel lunch till oss båda. Stekt bacon, var sitt stekt ägg och en skiva rostat bröd. Brödet var tyvärr mögligt så det fick vi byta ut mot knäckebröd.
Förundersökningsledaren mådde lite illa när han tänkte på att han och Guldgossen ätit av brödet till frukost men jag tröstade honom med att man brukar kaskadkräkas direkt om man får i sig något som verkligen är dåligt för kroppen. Jag vet inte om det är riktigt sant men det känns logiskt och fick dessutom Förundersökningsledaren att må lite bättre.

När vi ätit färdigt och jag röjt i köket skulle jag äntligen ta itu med mina trädgårdssysslor.
Då började det regna.
Rejält.
Som tur var höll det inte i sig så länge. Hade det fortsatt hela eftermiddagen hade jag blivit tvungen att städa inomhus i stället och det tycker jag verkligen inte är att helga vilodagen.

När regnet upphört gick jag ut och inspekterade pallkragarna. Rabraberplantorna ser inte heldöda ut, jordgubbarna verkade spänstiga och den lilla tuvan med lupiner hade tagit sig och stretade mot himlen. De flesta myrbona var utrotade och jag såg inte till en enda mördarsnigel.

Först tog jag mig an surjordsrabatten. Jag rensade undan lite gräs och luckrade översta jordlagret med handräfsan. Sedan gödde jag magnolian, blåbärsbusken och syrénhortensian med rododendrongödsel och myllade ner det i jorden så gott jag kunde. Sedan fick rosen en giva rosgödsel som också myllades ner och slutligen klippte jag ner tuvorna av silverek och gödde dem, julrosorna samt den lilla plantan med daggkåpa som självsått sig under magnolian. Silverek, julros och daggkåpa fick hönsgödsel att mumsa på.
Jag har lagt ut en del sten i surjordsrabatten och jag fick lyfta på stenarna för att komma åt att mylla ner all näring.

Tuvorna med silverek är jag lite extra glad över. Silverek är egentligen ettåriga plantor som jag satt i framkant av surjordsrabatten för att skapa en fin kant och inramning men av någon outgrundlig anledning har de valt att övervintra i flera år nu. Det är inte alla plantor som överlever men där de lever kvar blir de finare och större för varje år. Och gapar några hål tomma kan jag bara köpa nya plantor och sätta dit.

I surjordsrabatten växer också en helt vanlig murgröna som jag köpt som sommarblomma att ha i en kruka men sedan grävt ner på prov. Den har också valt att övervintra några år och sprider nu ut sig och täcker jorden riktigt duktigt. Jag är medveten om att den förmodligen kan dö vilken barvinter som helst och jag är också beredd på att få hålla den kort om den för för sig att ta över rabatten helt.
För att den inte ska få för sig några dumheter så fick den inget hönsgödsel av mig.

Nästa steg i surjordsrabatten är att byta ut de röda luciabanden som jag bundit upp magnolian med, mot gröna flätade snören. De lär förhoppningsvis smälta in lite bättre och inte skära sig färgmässigt mot den rosa magnolian så som luciabanden gör.

Om jag hinner ska jag också så gamla frön av rosa atlasblomma och lila akleja och tälja till små pinnar för att markera var jag kan sätta fler vårlökar i höst.

Jag hann också luckra upp jorden i entrérabatterna och bjuda dem på hönsgödsel samt dra upp en planta mossflox som myrorna tagit död på.

Sedan ringde Guldgossen.
Han och hans kompis hade tagit cyklarna och cyklat till Willys för att köpa dricka och godis. När de handlat klart upptäckte Guldgossen att hans cykel var låst, och att cykelnyckeln var hemma.
När Guldgossen ringde sa han:
-Hej! Det är jag. Jag väntar!
-På vad då, undrade jag.
-På ett under, hördes kompisens röst i bakgrunden.

Undret fick jag och min bil stå för den här gången.
Och när jag ändå begav mig till affären så passade jag naturligtvis på att handla lite också.
Lilla Svalans kompis föräldrar bjöd nämligen över oss på grillkväll och jag ville komplettera vår marinerade kyckling med pitabröd och tzatziki.
Det tog en bra stund i affären för jag hittade varken pitabröd eller färdig tzatziki.
Pitabröden fick jag hjälp att hitta av en anställd med tzatziki lyckades vi inte hitta trots gemensamma ansträngningar.

När jag väl kom hem var klockan halv sex och klockan sex skulle vi grillen vara varm. Jag skyndade mig att slänga ihop en tzatziki genom att riva gurka och krama ur så mycket vätska som möjligt för hand, blanda gurkan med creme fraiche och vitlök samt salt och peppar och sedan bytte jag om och blaskade lite vatten under armarna trots att jag skulle behövt en regelrätt dusch.

Som tur var hade jag kokat till en rabarberkompott redan tidigare under dagen, medan jag väntade på att regnet skulle gå över, så vi fick med oss glass och rabarberkompott till efterrätt. Våra vänner bjöd också på rabarberpaj med vispgrädde så det blev en riktigt fest på kvällen.

När vi kom hem igen gick jag över till grannen och tiggde till mig två omgångar sättpotatis. Puritan och mandelpotatis fick jag med mig hem. Förhoppningsvis hinner jag sätta dem på söndag. Grannen har förmanat mig om att vattna ordentligt och jag är lite ledsen att jag inte tagit mig tid att sätta potatis tidigare, för då hade moder natur ombesörjt vattnandet alldeles gratis och utan minsta ansträngning från min sida.