I går hade jag bestämt mig för att fläderklasarna jag ser på vägen till och från jobbet måste få bli saft.
Jag har sett på dem hur de riktigt längtar efter att bli översköljda med kokett vatten och förvandlade till saftvärldens Rolls Rolls.
När jag kom hem efter jobbet serverade Förundersökningsledaren en enkel måltid på minestronesoppa och smörgås och sedan tog jag med mig (Okej, jag tvingade med mig…) barnen till det generösa trädet som försett mig med sina blommor under flera år nu.
Guldgossen höll hinken, lilla Svalan klippte blommor och jag drog ner grenar till en nåbar höjd med årets innovation – en kratta. 47 blomklasar senare vände vi hemåt igen. De står nu i tvättstugan och inväntar nästa steg i safttillverkningen.
Guldgossen gick icke förvånande tillbaka till sin älskade dator medan lilla Svalan och jag dröjde oss kvar i trädgården. Först plockade jag nedlusade blad från plommonträdet och sedan blad från äppleträdet som angripits av någon annan sorts ohyra.
Sedan använde lilla Svalan och jag våra skarpa ögon till att jaga fatt så många mördarsniglar vi bara kunde hitta. Det är fortfarande flest i grannens trädgård men jag hittade tre stycken utanför på ängen som alla hade siktet inställt på min potatisodling.
När sniglarna var plockade och kokta ställde vi oss att skjuta prick på två konservburkar med luftgeväret. Jag tycker det är barnsligt roligt att skjuta. Särskilt när jag lyckas träffa…
Och i går var jag säker på hand och träffade målet varje gång utom två.
När myggen ansatte oss för hårt (och de är fortfarande för små för att pricka med luftgeväret) gick vi in och fikade med Guldgossen framför slutet av Äntligen Hemma.
Barnen gick och la sig och jag hängde tvätt, röjde i köket och fixade lunch till Guldgossen.
I dag ska han delta i kommunmästerskapen på Framnäs och springa 800 m. Så sportig trodde vi inte Guldgossen var att han frivilligt anmäler sig till en friidrottsgren.
Det var han inte heller, visade det sig… Men alla som är med i kommunmästerskapen missar ju en dag i skolan och 800 m var den enda gren som fanns kvar när de andra valt ut vad de är duktiga på.
Jag är faktiskt ganska stolt över Guldgossen. Inte för att han kommit på ett smart sätt att slippa en vanlig skoldag, utan för att han övat på sträckan här hemma den senaste tiden. Tillsammans med Förundersökningsledaren och hans sprinterklocka har han mätt upp 800 m och sprungit den kväll efter kväll. Senaste gången orkade han till och med springa hela vägen utan att slå av på tempot och gå. Jag var med och kom lååångt efter.
Tyvärr gjorde Guldgossen illa foten i söndags så det är inte säkert att han kan springa alls i dag, men kanske…
