Kvällen är stilla när jag tar en sista promenad i trädgården för att titta till mina telningar. Jag står med trädgårdsslangen i handen och vattnar morötter, sallad och persilja när ett högt gnisslande får mig att lyfta blicken från de späda plantorna. Två vackra svanar flyger förbi. De ignorerar mitt erbjudande om att låna lite smörjolja och fortsätter rakt västerut in i den nedgående solen, utan att förargas.
Jag stannar till en stund vid pionerna som nu bjuder på sin allra mest fullödiga och överflödande blomning. Med näsan djupt inne bland de snövita kronbladen dricker jag trädgården ljuvligaste doft.
Innan jag går in igen står jag stilla med kroppen tryckt intill den skrovliga putsväggen. Huset är stort och har bunkrat värme hela dagen och jag tar tacksamt emot medan solen dyker bakom tallranden och småfåglarna sjunger sin avskedssång till dagen.
