Jag kontrollerade faktiskt väderprognosen innan jag bestämd mig för cykeln i morse. Klart.se utlovade en liten, liten gnutta regn fram på dagen, men bara 0,1 mm. “Det är väl så lite att det knappt blir fuktigt i luften”, tänkte jag och struntade i att packa med mig regnkläder.
“Fram på dagen” visade sig vara mellan fem minuter i fem och halv sex.
Klockan fem slutar jag jobbet.
0,1 millimeter visade sig dessutom vara mer än lite dimma, mer än ett lätt sommarregn, mer än några uppfriskande droppar. Faktum är att 0,1 mm räcker till att dränka en medelålders kvinna i storlek XL.
Och när jag kom hem, genomsur på mer än ett sätt, våt ända in i trosorna, hittade jag dessutom en blodsockerfallen make i köket med två torskblock i händerna, dillandes om oskalad potatis. Så det dröjde innan jag fick byta bort mina blöta byxor.
Nu hoppas jag innerligt att jag inte blir sjuk. (Gnäll, gnäll…)
Över till lite positiva tankar:
Tack och lov att det regnade på väg hem från jobbet, och inte när jag cyklade dit.
Och tack Gud för att Du visade din vackra regnbåge precis när jag svängde in i vårt kvarter och regnet upphörde.
