Lördag kväll.
Barnen har gått och lagt sig och Förundersökningsledaren och jag sitter uppkrupna i soffan och tittar på den första Bourne-filmen. När den tar slut går Förundersökningsledaren och lägger sig och jag tar en liten sejour i badrummet med sminkborttagningsmedel och tandkräm.
När jag kommer in i sovrummet är det helt mörkt. Under mitt täcke anar jag konturerna av lilla Svalan. Hon lägger sig gärna i min säng för att lättare komma till ro. Dessutom gillar hon den svala känslan i sin egen säng när det är dags att flytta över, och jag gillar att krypa ner mellan varma lakan så det är en win-win-situation.
-Men lilla Svalan, viskar jag. Ligger du här? Jag såg aldrig när du gick in i vårt rum. Nu är det i alla fall dags att gå och lägga dig i din egen säng!
Lilla Svalan sover tungt. Hon ger inte ett ljud ifrån sig.
Jag viker undan en flik av täcket och tar henne i armen för att leda henne till hennes säng.
Mitt förskräckta utrop riskerar att väcka hela huset och gapskrattet som följer gör inte saken bättre.
Lilla Svalans arm har blivit hårig!
