Det här har inte varit en av de mest sömnfyllda nätterna i mitt liv.
Efter lite strykning framför TV:n nattade jag barnen och läste en stund för lilla Svalan som alltid har svårt att komma till ro. Sedan hängde jag upp en tvätt och vips var klockan halv elva… och jag var klarvaken.
När jag väl somnat stördes jag gång efter annan av Förundersökningsledaren som hade frossa och feberkänningar. Han var uppe på toa några gånger och sov däremellan oroligt med mycket rörelser och ljud.
Så småningom somnade jag till lite mer ordentligt, och började drömma.
Jag var hemma hos min morbror och moster när det plötsligt kom ett rivaliserande gäng och parkerade sina motorcyklar på gårdsplanen. Jag förstod genast att det skulle bli bråk och elände och att jag skulle bli indragen trots att jag inte hade något med saken att göra.
Först gömde jag mig bland de höga växterna bredvid växthuset (Växthuset är i verkligheten rivet sen många, många år tillbaka.) men kände mig inte säker där och bestämde mig för att försöka fly vattenvägen.
(Bredvid morbror och mosters hus ligger ett gärde och i drömmen var det gärdet en sjö.) Sjön var grumlig och smutsbrun och såg allt annat än inbjudande ut men det struntade jag blankt i och slängde mig i med kläder och allt.
Jag hann dock inte långt förrän kulorna började vina runt mig. Jag dök och simmade under vattnet så långt jag orkade. Mina gamla badhustakter satt i och jag fick snabbt upp ordentlig fart. Skytten insåg det lönlösa i sitt företag och bestämde sig för att spara på kulorna. Just som jag trodde att jag faktiskt skulle klara mig hörde jag en helikopter…
Över mig hovrade en stor svart helikopter och en stålvajer med löpsnara sänktes ner. Sedan startade jakten. Jag försökte hålla mig undan så gott jag kunde men fångades ömsom i benet, ömsom i armen och en gång lyckades snaran även glida över huvudet och var på väg att dra till runt halsen innan jag fick armen emellan och kunde befria mig.
Vajern var tunn och jag visste att den skulle skära igenom köttet innan den fick grepp om mitt skelett och tog med mig upp till helikoptern. Tanken fick mig att dyka men eftersom jag var så rädd kunde jag inte hålla andan särskilt länge. Nere i det grumliga vatten såg jag inte heller var vajern befann sig och hade inte tillräcklig kontroll för att kunna hålla mig undan. Jag plaskade och fäktade och försökte göra mig så svårfångad som möjligt men jag visste att helikoptern hade mer bensin än jag hade energi och att tiden började rinna ut.
Jag vaknade med hjärtat hårt bultande som efter en häftig språngmarch och det tog lång tid innan jag lyckades andas normalt igen och ännu längre tid innan pulsen gick ner. Klockan var två och jag var klarvaken.
Klockan tre vaknade jag igen. Lilla Svalan stod i dörröppningen.
-Jag har haft en mardröm!
Jag makade mig mot mitten av sängen och lämnade plats för ytterligare en varm kropp och lilla Svalan berättade om sin dröm. Hon skulle ut och flyga rymdskepp men benen hade trasslat in sig i täcket och i drömmen fick hon inte in benen i rymdraketen innan uppskjutningen och föll därför ur när raketen gav sig av.
Jag log lite för mig själv när jag tänkte på orsakerna till våra drömmar.
Jag hade sett några minuter av Polisskolan 1 och rekryternas jakt på gängmedlemmar och lilla Svalan hade övat engelska där det svåraste ordet var rymdskepp. (Det tog ett tag innan hon lärde om från spicechips till spaceship.)
Strax efter att jag somnat med lilla Svalan hopkrupen i famnen vaknade jag på nytt och behövde gå på toa. Där tog jag det sista på rullen och fick gå ner en trappa för att fylla på papper till nästa besökare.
Efter den lilla promenaden var jag klarvaken igen…
Halv sex ringde klockan och jag kände mig inte ett dugg utvilad eller beredd på en ny arbetsdag.
