Ni som känner mig, och kanske många andra också, vet att jag i somras förde en intensiv kamp mot trädgårdens skadedjur. Mördarsniglar, rådjur, myror, löss, någon typ av grå små flygfän som gillar jordgubbar och så getingar såklart. (De sistnämda är kanske inte skadedjur, så länge de inte ger sig på mig med välslipade gaddar.)
Nu är det vinter och hela trädgården är väl inbäddad i ett orört snötäcke. Eller vänta lite…
Så helt orört är det inte längre. I solens avslöjande släpljus ser jag plötsligt tydliga rådjursspår som klivit rakt över mina sålådor och gått raka vägen fram till äppelträdet. Där har de vitrumpade odjuren gnagt på gren efter gren i skydd av nattens mörker.
Min stackars Aroma har blivit angripen av dessa marodörer tidigare. En gång var det så illa att jag trodde hon skulle stryka med men den enda lilla tunna remsa bark som fanns kvar på stammen räckte för att förse kronan med energi tills resten av barken växt ut igen.
Nu blir det till att gå ut med sekatören och klippa rent efter rådjuren och sedan ska jag hänga upp en rådjursskrämmande liten doftpåse och hoppas att skadedjuren håller till godo med träden i skogen. Gud har försett dem med massor av salix bara några meter från mitt äppelträd, så varför ska de nödvändigtvis knapra på mina ägor?
Update: Lidens saluför inte rådjursskrämmarpåsar vintertid. På måndag ska jag kolla Granngården.
