Sur, trött, gnälligt, trött och sur!
Det är väl jag i ett nötskal just nu.
I går hade jag ställt klockan på väckning tjugo över nio. Jag hade räknat ut att tiden skulle räcka till både dusch, frukost och lite tjat på barnen innan vi for till kyrkan i god tid.
Jag vaknade halv sex och behövde gå och kissa. När jag la mig igen kunde jag ine somna om. Magen är inställd på att “sköta sig” vid kvart i sju och varför den nödvändigtvis skulle tidigarelägga vanorna på helgen förstår jag inte, men hur som helst var det bara att traska upp och ta en sittning. Jag passade på att läsa lite också.
När jag väl kom ner under täcket igen kunde jag inte somna om. Inte förrän Förundersökningsledaren gick upp vid åtta lyckades jag somna till ordentligt.
Halv nio hade Förundersökningsledaren frukosterat klart och kom in i sovrummet och drog upp gardinerna.
-Barna är vakna, det är lika bra du går upp och ger dem frukost!
Det gjorde jag inte.
Jag kunde inte somna om heller, men jag låg i alla fall kvar i sängen och läste till tjugo över nio. Sedan duschade jag i lugn och ro, åt frukost med barnen och så kom vi i god tid till kyrkan.
På vardagarna går Förundersökningsledaren upp tio i sex och jag fem över.
I morse pep hans mobil redan vid fem. Det var någon facebookavisering. Jag vaknade, blev arg för att Förundersökningsledaren inte kan hålla telefonen på ljudlöst under natten, och kunde omöjligen somna om. Inte förrän strax innan hans väckarklocka ringde lyckades jag somna till.
Jag vaknade, somnade om, och väcktes igen fem minuter senare. Förundersökningsledaren hade glömt stänga av sitt alarm ordentligt när han gick upp, och bara snoozat väckarklockseländet.
Så nu är jag sur, trött, gnälligt, trött och sur!
