Jag mår så väl av min trädgård. Jag mår så fint i min trädgård.
Inte för att den är gigantiskt stor eller överbemängd av prunkande blomster. Inte för att den har små pitoreska inslag eller sittgrupper i alla vädersträck. Inte för att jag odlar allsköns ätbarheter eller kan vila under trädens skugga.
Utan för att den är min. Det är jag och Förundersökningsledaren som trampat till jorden, som sått och gött gräset, som grävt hålen och planterat de små träden, som målat sålådorna och snickrat till altanen, som håller undan ogräset och skördar rabarbern.
I går var det en lång och häktisk dag.
Efter jobbet var jag hemma en kort sväng för födointag innan jag gjorde en runda i stan och plockade upp körvänner inför kvällens övning i Källby.
När jag kom hem igen var klockan strax efter nio. Jag drog på mig trädgårdshandskarna och gick en liten runda i trädgården. Jag mosade lössen på äppleträden som svartmyrorna så hjälpsamt pekade ut för mig. Jag vattnade fjärilsbusken efter en solig dags hetta, och jag hittade och dödade de två första mördarsniglarna.
En tiominutersrunda i trädgården kan väga upp femton timmars jobb och stress och få min själ i någorlunda balans igen.
