Zäta

Vi firade in det nya året tillsammans med god vänner. Vi var hembjudna till dem redan till Nyårsafton 2012 men då fick både vi och de magsjuka så det blev av förklarliga skäl inte mycket till firande då.
Det tog vi igen i år!

Vi var tre familjer som firade tillsammans och det föll sig naturligt att några stod för förrätt, några för huvudrätt och några för efterrätt.
Jag paxade efterrätten.

Förrätten bestod av liten västerbottenpaj i filodegsskal på en bädd av grönt, dekorerad med räkor, körsbärstomat och creme fraiche.
Huvudrätten var potatisgratäng med rotfruktsinslag, rocculablandad grönsallad, smältande kanelkokt lamm och dubbelmarinerad oxfilé med kapris, persilja, vitlök och olivolja.Bilderna är tagna med min mobilkamera som inte är så bra på inomhusbilder för det första och blixtbilder för det andra. Dessutom har jag inte lärt mig hur man lyckas vända rätt bilderna innan man lägger upp dem i bloggen, så ni får ta det som det är.

Till efterrätt bjöd jag på en liten tapastallrik med citronsorbet, minikladdkaka med lättsockrad hallonsylt och vispgrädde, sammetssvart glögginkokt päron med vaniljvispad creme fraiche och chokladdoppad färsk ananas med cocostopping.Recepten på efterrätten kommer här lite pö om pö.

Citronsorbet (receptet hämtat från instruktionshäftet till min glassmaskin)
350 g socker
350 ml vatten
saften från en stor apelsin
200 ml pressad citronsaft (här duger inte tex koncentrerad citronsaft, det måste vara färskpressad för att få den rätta krispiga smaken. Man kan ta mindre om man vill för det blir mycket citronsmak på sorben, men det är ju liksom det som är meningen.
Välj helst citroner som är så runda som möjligt, alltså utan utstickande knoppar i ändarna. Jag tror att de innehåller mer saft.)
1 ägg
—
citronmeliss för dekoration

Gör så här:

Värm försiktigt socker och vatten i en kastrull tills sockret smält. Enligt någon TV-kock jag sett ska man helst inte röra om i kastrullen under tiden utan bara vicka den från sida till sida om det behövs. Jag minns dock inte varför man inte skulle röra i sockerlagen för att få den perfekt.
När sockret smält ger du lagen ett uppkok och låter den koka i en minut.
Sedan ska lagen svalna helt. Eftersom alla ingredienser ska vara kalla när man monterar sorbén är det bra om man kan ställa sockerlagen i kylskåpet.
Pressa saften ur en stor apelsin och det antal citroner som behövs för att få fram 2 dl citronsaft. Rör ner fruktjuicerna i den kalla sockerlagen.
Vispa äggvitan till ett hårt skum och rör ner den i sockerlagen. Det kan vara lite trixigt att få de två elementen att blanda sig men har man en glassmaskin är det inte helt nödvändigt. Kör du utan glassmaskin är det bäst att vispa ner vitan ordentligt. Det kan vara lättare att vispa ner den smaksatta sockerlagen i äggvispet än tvärtom.
Sedan är det bara att fylla glassmaskinen och köra och har man ingen glassmaskin häller man i stället ner sorbetsmeten i en bunke med lock och ställer i frysen. Ta sen fram bunken lite emellanåt under tiden den fryser till och rör om för att få en jämnare sorbet.
Servera gärna i portionsglas dekorerat med citronmeliss. Man behöver inte ta upp sorbén att tina en lång stund innan det är dags att servera. Det trodde jag, vilket fick till följd att sorbén smälte och separerade sig. God var den turligt nog i alla fall.

Kladdkaka med lättsockrad hallonsås och vispgrädde (recept från Falunsystern)
2 ägg
264 g socker
32 g kakao
1½ tsk vaniljsocker (jag har gjort eget av lite strösocker och ett knippe bortglömda torkade vaniljstänger)
en nypa salt
100 g smält smör eller margarin
75 g vetemjöl
—
400 g frusna hallon
2 msk socker
—
2 dl vispgrädde

Gör så här:

Rör med handkraft samman äggen och sockret. Rör ner kakaon, vaniljsockret och saltet. Rör ner det smälta smöret/margarinet och sist mjölet. Man behöver inte röra mer än att de olika ingredienserna blandar sig. Eftersom det är en kladdkaka behöver inte äggen bli fluffiga och smeten reser sig bara lite grann inne i ugnen.
Smörj en pajform eller motsvarande med flytande margarin (eller ta lite av smöret du smält) och bröa den med mannagryn eller ströbröd. Egentligen behöver man nog inte smörja eller bröa formen om man ska äta direkt ur den och inte planerar att försöka stjälpa upp härligheten men eftersom det är lite frustrerande att inte få i sig allt så är det lika bra.
Grädda i 175 grader mitt i ugnen i ca 15-20 minuter. Skaka lite på formen för att se om ytan “gungar”. Gör den det kan man grädda lite till. Vill man ha en riktigt kladdigt härligt rinnande kaka tar man ut den när det är lite gung kvar. Äter man den varm rinner den mer än om man låter den svalna.
I stället för att hälla upp smeten i en enda form kan man fördela den i portionsformar. En sats smet räcker till tolv små formar. Grädda i samma temperatur men naturligtvis kortare tid. Det är bara att prova sig fram.
Servera med vispad grädde och hemkokt hallonsås. Såsen gör du lätt genom att koka upp en påse frusna hallon tillsammans med valfri mängd socker. Jag tog cirka fyra matskedar socker till 800 g bär.
Såsen blir väldigt rinning och vill man lägga en klick sylt på portionsformarna med kladdkaka reder man enkelt av den med Maizena Redning Ljus. Jag körde som vanligt på en höft men man kan ju faktiskt följa rekommendationerna på paketet för att dosera redningen. När man pudrat i redning måste man koka upp sylten på nytt och låta den puttra en lite stund för att såsen ska tjockna.

Sammetssvarta glögginkokta päron med vaniljvispad creme fraiche (jag har kombinerat ett antal recept från nätet och gått lite på känn)
12 små fasta päron med kvistarna kvar
2 flaskor lättvinsglögg á 750 ml
2 dl socker
en skvätt grenadin
fem droppar blå karamellfärg (eller svart, eller röd)
—
250 ml creme fraiche
1 msk vaniljsocker

Gör så här:

Skär av botten på varje päron så att de kan stå upp på ett snyggt sätt när det är dags att servera. Skala päronen men lämna lite skal kvar högst uppe vid skaftet så att de håller ihop om du lyfter dem i skaftet.
Häll ner 2 dl strösocker i en vid kastrull och häll på glöggen. Droppa i karamellfärg och häll på en skvätt grenadin.
Om jag ska vara ärlig så hade jag egentligen tänkt göra snyggt djupröda päron eftersom det skulle signalera den röda glöggen. Jag hade läst att man kunde förstärka glöggens egen röda färg med några droppar röd karamellfärg och hade för mig att jag hade röd färg hemma. När jag satte igång med päronen visade det sig att jag bara hade blå färg. Jag hällde därför i grenadin för det är ju väldigt rött. När det inte tycktes hjälpa inbillade jag mig att några droppar blått skulle ge snyggt lila päron. Det var fel!
Under tiden de kokade gick de från klarblå till mossgrönt och slutligen svart. Så vill man ha röda päron rekommenderar jag att satsa på röd färg och vill man ha svarta kan man ju lika gärna investera i svart hushållsfärg. Vill man ha lila tror jag att en droppe blått räcker.
Placera päronen i kastrullen och se till att den innehåller tillräckligt med vätska för att päronen ska kunna flyta fritt omkring. Koka sedan anrättningen under lock på svag värme tills päronen känns mjuka med en provsticka. Jag har läst allt från 30 minuter till två timmar men det måste ju bero på hur stora päronen är. Man måste inte ha lock på men det spar energi.
När du kokat klart låter du allt svalna och sedan för du över päronen med hjälp av en hålslev till en plastbunke eller glasburk som har lock. Hantera päronen varsamt för det är synd om de går sönder när du lagt ner så mycket tid på dem.
Häll sedan över så mycket vätska att päronen täcks. Förvara dem kallt tills det blir dags att äta.
Servera med creme fraiche som du vispat upp med elvisp tills den bli fluffig, precis som vispgrädde, tillsammans med vaniljsocker. Räkna en matsked vaniljsocker till en burk creme fraiche. Jag drog till med 5 dl creme fraiche men det var för mycket till 12 päron. Jag tror det räcker med en burk så får alla en liten klick var. Det blir dock en mindre klick än den på bilden.

Chokladdoppad ananas med kokostopping (behövs inget recept egentligen)
1 färsk ananas
1 pkt choklad (typ blockchoklad men ta den som inte heter “block”)
några matskedar riven kokos

Gör så här:

Skär av toppen och botten på en färsk ananas. Skala den. Dela den i fyra delar på längden. Skär enkelt bort den träiga mittstocken från varje kvart. Skär fruktköttet i lagomstora pralinbitar. Det är nog godast om de är tillräckligt små för att kunna stoppas hela i munnen. Jag gjorde lite för stora bitar.
Lägg upp bitarna på en bricka som du klätt med hushållspapper. Lägg varje bit för sig så att det finns lite luft mellan. Lägg hushållspapper även ovanpå ananasen och tryck till lite.
Låt ananasbitarna ligga och torka några timmar. Är de blöta när man doppar dem i choklad kommer inte chokladen att fastna.
Smält ett block choklad (jag tror det brukar vara 250 g i varje paket) i micron. Kör lite i taget och ta ut och rör emellan. Kör man för länge så går det plötsligt över styr och chokladen blir torr och smulig och går inte att få rätsida på igen.
Lägg ner några bitar ananas i taget i den smälta chokladen. Har man ett riktigt chokladdopparverktyg är det lättare. Det har inte jag men jag använde stekpincetten till att fiska upp dem igen. Se till att ananasen blir helt täckt av choklad.
Lägg varje chokladbit för sig på en bakplåtspappersklädd plåt. Strössla över lite kokos på varje bit men gör det raskt, innan chokladen hunnit stelna.
Om den smälta chokladen blir för trögflytande medan du håller på att doppa ananasen kan du ställa in den en kort stund i micron igen och röra om.
Gillar man inte kokos kan man naturligtvis strunta i den, och kanske smälta vit choklad i en plastpåse, klippa ett litet hål och sedan ringla vit choklad över pralinerna som dekoration i stället.
Mängden smält choklad räcker förmodligen inte till att doppa alla ananasbitar från en hel ananas men man kan ju doppa så många som chokladen räcker till och sedan äta upp resten som de är.

2013 är slut. Ett nytt år har tagit vid. Jag har en bra känsla inför 2014. Det känns som en skön siffra helt enkelt. Om ett år sitter jag med facit och kan rapportera om jag fick rätt eller inte.

Jag hade inte samma fina känsla inför 2013. Kanske för att 13 är “olyckstalet”, eller så var det undergångsstämningen inför den 21/12 2012 (när Mayaindianernas kalender tog slut) som levde kvar.
Hur som helst så hade jag fel. 2013 har varit ett bra år för mig och min familj.
Vi har jobb och skolgång, hus och hem, kläder och mat och släkt och vänner. Det är mycket mer än många andra har.

Jag ska inte ge mig på en fullständig rekapitulation av 2013. Jag är inte så mycket för att se tillbaka, och faktiskt inte för att blicka framåt heller. Jag tror nog kanske att jag är en sådan person som mest lever i nuet, på gott och ont.

2013 års stora händelse var när Falunsystern födde sin dotter.
Falundottern är nu åtta månader. En bedårande varelse med ett leende som kan smälta is och med en mycket tydlig egen vilja – inte så olik varken mor eller far.

Året har tyvärr inte bara inneburit att släkten växt till sig. Under hösten gick först min morbror och sedan hans fru bort med bara drygt två veckors mellanrum. Det var ett hårt slag för deras son och även för min mamma. Jag har också känt hur sorgens kalla fingrar greppat mitt sinne och gick omkring och frös i flera veckor, både under den föregående sjukdomstiden och fram till begravningen.

När man ser tillbaka på ett år är det oftast semestern som framträder som det tydligaste minnet.
Eftersom lilla Svalan slutade gå till fritids lagom till sommarlovet, har Förundersökningsledaren och jag för första gången under vårt artonåriga äktenskap delat upp våra semesterveckor lite. Vi kände att det var rätt att inte låta barnen vara själva hemma allt för mycket.
Således hade vi tre gemensamma semesterveckor under sommaren. Och då passade vi på att gå Göta Kanal.

Vi har tidigare gått Dalslands Kanal två gånger och kände oss nu redo att ta oss an den större utmaningen som Göta Kanal innebär. Vi hade gott resesällskap av två andra familjer och solen värmde både vattnet och människornas sinnen och bjöd oss på en minnesvärd semester.
Vi var borta i arton dagar och hann gå hela vägen genom kanalen och vidare ut i Östersjön till Harstena och tillbaka igen. Sedan gick båten sönder och svärfar kom och hämtade oss på Torsö.

Göta Kanal var visserligen den i tid längsta, men ingalunda den enda av årets resor.
Förundersökningsledaren har varit i väg på sin sedvanliga fjällvandring, jag och barnen har hälsat på Falunsystern några dagar i slutet av sommaren, och jag har också varit en helg i Tumba och bakat tillsammans med en väninna.

Dessutom har familjen Zäta tillsammans hälsat på Italiensystern och hennes familj och passade på att semestra några dagar i Rom.
Vilken stad! Det är som att bo mitt inne i ett gigantiskt museum där varje hus, varje staty, varje fontän, ja, varje gatsten är ett antikt utställningsföremål.
Trots att vi bara hade tre dagar på oss hann vi se allt vi tänkt och lite till. Och trots att vi var där i början av november var det runt 25 grader varmt och vi fick njuta av varma dagar i staden, och ljumma kvällar på pittoreska uteserveringar.

Eftersom jag inte är en person som blickar tillbaka i någon större omfattning, så minns jag faktiskt inte hur våren tedde sig. Jag vet att jag njöt av min trädgård både under våren och sommaren men jag kommer inte ihåg hur pass stressig våren var.
Hösten har däremot varit fullkomligt fullspäckad. Jag tror vi haft en lördag och en eller två söndagar då vi inte haft någonting inplanerat, för övrigt har det varit full action hela tiden.
Jag är glad och tacksam att jag klarat av den här hösten utan att känna mig vidbränd. Jag har kunnat sänka ambitionsnivån när det gäller vad som behöver fixas hemmavid, hållit en noggrann planering i kalendern och sedan tagit en dag i taget.

Nu är det bara den andra dagen av det nya året. Vi har än så länge bara några inplanerade uppgifter under 2014 och vi har ett riktigt långt, skönt och umgängelsefyllt jullov bakom oss så jag ser med tillförsikt fram mot det nya året.