I morse var det fullt på bussen. Jag tror att en hel skolklass gick på vid de tre närmaste hållplatserna och för första gången fick jag stå upp på väg till jobbet.

I går var sista dagen för mitt periodkort och jag hade en liten fundering om att faktiskt inte förnya kortet utan i stället börja cykla till jobbet. Bra för plånboken och bra för figuren.
Men så bjöd februarivädret på snöblandat regn lagom till att jag skulle fara hem och då flög alla goda tankar på både sparade pengar och daglig motion all världens väg och jag hade inga som helst samvetsbetänkligheter när jag tankade busskortet för ytterligare trettio dagars busskommunikationer.

Den där ståstunden på morgonbussen, och pulshöjningen när jag blev tvungen att vänta ut tåget på treminuterspromenaden till busshållplatsen för hemfärd till trots – jag börjar faktiskt trivas som kollektivresenär!