I februari beordrade jag alla familjemedlemmar att börja spara på toarullar. Jag behövde dem att så chili, tomat och purjolök i. Vi fick ihop tillräckligt för några basilikafrön och en omgång segstartade silverekar också.
När purjolökarna kommit upp kom jag på att jag behöver tomma hushållsrullar att trä över skaften för att få så mycket vitt som möjligt. Det är fantastiskt vad lite hushållspapper vi använder i vår familj. Än så länge har jag bara lyckats samla på mig en enda, och barnen har tyvärr passerat spillåldern för länge sen. Jag har snott med mig några toarullar från jobbet men hushållspapper använder vi tyvärr inte. Vi har bara hygieniska pappershandukar.
Sedan några veckor tillbaka har jag börjat vattna komposten med urin. Jag har läst i min tjocka trädgårdsbok och även spätt på kunskaperna via några trädgårdsgrupper på facebook. Urin i komposten sätter fart på microorganismerna och guldvatten som gödning till tomatplantor och annat är en billig och effektiv ersättning för diverse köpepreparat. Det finns dem som lovordar guldvattnet (en del urin och tio delar vatten) i så ljusa tongångar att någon annan gödning knappt är nödvändig i en hobbyodlares trädgård.
Nu är jag på jakt efter en brödback. En sådan där i plast, med handtag, och perfekt lagomstora gallerhål i botten. Med den ska jag sålla kompostjorden.
Jag behöver tömma komposten nu och använda jorden till att göda och jordförbättra i mina rabatter och land, och för att mysa till det lite för fikonplantan som snart ska kunna flytta ut från uterummet.
Jag har besökt några av stadens bagerier i dag, men än så länge har jag inte fått napp i min jakt.
För att plantera om tomaterna som nu börjar växa ur toarullarna har jag kommit på att det bästa är att använda urdruckna mjölkpaket. De är inte för stora och tar onödig plats på uterumsgolvet. De är behändigt fyrkantiga och går att ställa bredvid varann i samlad tropp. Dessutom har de inga hål i botten så jag behöver inte leta igenom fler Second Hand-butiker efter billiga brickor. Och viktigast av allt – de är tillräckligt höga för att kunna rymma en toarulle med planta i och dessutom lite jord ovanpå rullen.
Men inte nog med att vi är sparsamma med hushållspappret i Zäta-familjen. Vi dricker alldeles för lite mjölk också. Jag går och lyfter på paketen i kylskåpet varje dag och har övat in hejarramsor som: “Mjölk ger starka barn” och “Mjölk är naturens egen energidryck”.
Nu börjar jag fundera på om jag kanske går till överdrift med mina odlardrömmar.
På skärtorsdagen förra veckan fick jag ett raseriutbrott när Förundersökningsledaren hade råkat vika ihop och slänga två tomma mjölkpaket som jag spanat in på köksbänken. Jag vrålade av ilska, slog i dörrar och var tvungen att gå ut en stund för att andas djupt och lugna ner mig. När jag till slut sansat mig tillräckligt för att vistas i möblerade rum och kom in igen, hade Förundersökningsledaren tömt över mjölk från två paket i en Tupperwarekanna för att försöka mildra min aggression.
I dag hände det igen. Jag hittade ytterligare ett mellanmjölkspaket av den allra bästa 1½-litersvarianten i soporna. Tack och lov kunde jag behärska mig och nöjde mig med att gläfsa lite.
Men det som gör mig verkligt fundersam och får mig att misstänka att det nog slagit över, är inte mina mjölkpaketsutbrott, utan det faktum att jag får lite dåligt samvete varje gång jag låter mitt urin gå till spillo i toastolen i stället för att ta tillvara det för mina plantor.
