Jag sitter på jobbet och oroar mig för mina tomatplantor. För ett tag sedan avhärdade jag dem och ställde dem på norrsidan av huset för att de skulle slippa den värsta värmen och glödande solen.
I går kväll bestämde jag mig för att försöka vänja dem vid lite mer sol. När det väl är dags att plantera om dem i sina tilltänkta hinkar kommer de få bo i söderläge med fullt ös på solen (i alla fall om det nu blir en så strålande sommar som Aftonbladet redan lovat på löpet) och för att de inte ska dö av chocken är det ju bäst att vänja dem lite försiktigt.
Alltså flyttade jag tomaterna till husets västra sida, där solen lyser på eftermiddagen och kvällen. Där kan de få stå en vecka och gotta sig i lite lagom ljus och värme.
Tänkte jag.
I dag blåser det. Ganska mycket.
Och nu undrar jag om plantorna står i lä eller om jag kommer mötas av sönderblåsta blad av avbrutna grenar när jag kommer hem i kväll.
Jag är så pass orolig för tomaterna att jag inte ids oroa mig för fibervävsanordningen jag täckte de nysatta lökarna och nysådda morötterna med i går kväll, eller för den begagnade myggnätet som ska skydda jordgubbarna från de där dumma insekterna som vill lägga ägg i blomman och förvandla fullt utvecklade goda gubbar till små kartiga hårda saker som knappt ens mördarsniglarna vill ha.
