Allt var nästan precis som innan semestern när jag cyklade till jobbet för första gången på en månad. Dagens sommarvärme var redan i annalkande och det kändes som att vara utomlands. Så var det redan i slutet av juni, när jag sist styrde kosan ner till stan. Det finns ett speciellt ljus, som varslar om en varm dag, sådär vid halv åtta på morgonen. Lite som ett stråk av koppar i luften, eller kanske en doft av upptorkande dagg.
Några nya klottertaggar hade tillkommit på väggen bakom Flügger och en ny skylt utanför Rörstrand Center berättar numera vilka företag som finns i området men annars var det mesta sig likt. Dock lite tystare, lite mindre folk, lite semestersegare både i bostadsområdena och framme på stan.
Nu har jag och kollegorna jobbat fem och en halv timma. Det är inte så många som svarar i telefon, de flesta har fortfarande semester, men de vi får tag i är lättpratade och glada och tycks inte ha något emot att börja jobba igen.
Ungefär som jag själv.
Min sommarsemester har varat i fyra veckor.
Första veckan umgicks jag med mina systrar och städade och röjde hemma inför gästerna som skulle bo hos oss medan vi var borta.
Andra, tredje och halva fjärde veckan har familjen Zäta kuskat runt i Europa. Ett inlägg om semesterresan kommer kanske senare.
Sista halvan av sista veckan har gått åt till att i sakta mak packa upp efter Europaresan, ladda tvättmaskinen och vattna trädgården.
Övriga familjen har fortfarande semester. De ska precis ge sig ut på sjön för att fortsätta njuta av värmen och solen som tydligen parkerat över Sverige under hela juli.
Jag har inget emot att börja jobba nu. Jag räknar med att Förundersökningsledaren sköter markservicen där hemma (när han är hemma) och det kan vara ganska skönt att få smyga igång med jobbet på det sätt jag och ytterligare två kollegor gör den här veckan. Dessutom får vi en fördel när resten av gänget kommer tillbaka nästa vecka. Vi hinner öva på vad vi ska säga när det svarar i andra änden. Vi hinner få fart på tangentfingrarna och få fatt på de administrativa rutinerna. Nästa vecka kan vi le i mjugg när de andra klagar över sitt semesterhjärnsläpp.
