I går firade Förundersökningsledaren och jag vår 19:de bröllopsdag.
Vi turas alltid om att hitta på någon liten överraskning för varandra och eftersom jag en gång i tiden var smart nog att föreslå att jag skulle ansvara för de udda åren, och maken för de jämna (tex 10, 20, 30!) så var det min tur i år.
Direkt efter jobbet tog jag med honom till restaurang Orient Palace i Skövde. Jag hade siktat in mig på deras mongoliska buffé där man själv plockar till sig av ett rejält utbud av grönsaker, kyckling, bläckfisk, räkor, crabfish, lamm, nöt- och fläskkött och diverse kryddningar och såser. Dessutom skulle det enligt hemsidan finnas en efterrättsbuffé och vem kan motstå en sådan lockelse.
Väl på plats visade det sig att jag kunde. Efterrättsbuffén bestod nämligen av ytterst små dricksglas, halvfyllda med antingen pannacotta, chokladpudding eller nåt annat jox. Detta kompletterades med en sprayflaska sprutgrädde, och en klämdito med något röd saftsås. Och så en skål chokladknappar och en med lösgodis. Och lite frukt.
Förundersökningsledaren och jag enades i stället om att beställa in deras thailändska sjurätters avsmakningsmeny. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut. Maten var fantastiskt god (kanske var det sällskapet som påverkade mina smaklökar, men i alla fall…) med riktigt krispigt spänstiga grönsaker och välbalanserade smaker.
Till förrätt fick vi in små spett där man trätt på en hel stor räka som rullats i sesamfrön och sedan friterats lätt. Som tillbehör en ganska stark sötsur chilisås och en riktigt fräsch vitkålssallad med inslag av morot.
Huvudrätterna var:
1: Lättwookade blandade grönsaker; som lök, paprika, broccoli, svampinjon (är det en grönsak?) och bambuskott i en snäll sås av ostronkaraktär.
2: Fläskkött med cashewnötter och lök i en lite mer karaktärsfull men ändå mild sås.
3: Kycklingspett i en underbart god och len currysås.
4: Små platta skivor nötkött i en riktigt kryddstark röd sås.
5: På gränsen (och över Förundersökningsledarens gräns) till för starka jätteräkor med paprika och chilibitar i en sötstark sojasås.
Till avsmakningsrätterna serverades obegränsad mängd ris och dessutom en vidunderligt god jordnötssås som egentligen var avsedd att förhöja kycklingspetten men som vi åt av mellan varven bara för att den var så underbar.
Efterrätten var en klassiker: friterad banan med vaniljglass och tunn sirap.
På hemvägen satt vi och diskuterade hur väl kocken lyckats med det tunna frityrskalet och hur distinkt bananerna låg separerade inne i friteringen.
Det här var sannerligen en mycket god och minnesvärd måltid. Jag är nästan mätt än!
