I natt kom farbror Frost smygande in i vår trädgård. Han satte sig på studsmattan och sträckte ut sina stela fingrar för att nypa tag i mina växter. Hans kalla andedräkt svepte över gräsmattan och nådde nästan ända fram till de sju sista tomatplantorna. Han målade gräsmattan i chabby chick-vitt och efterlämnade slokande jordgubbsplantor, purjolökar och kryddor.

Men en liten fågel hade viskat i mitt öra och förvarnat mig om det frostiga besöket.
I går kväll flyttade jag in de tre hängande tomatplantorna och ytterligare två av sorten Tiny Tim som stått ute i tiolitershinkar. De fick bo i uterummet. Det är inte särskilt varmt där heller, men åtminstone frostfritt.

Dessutom klippte jag ner fyra ståtliga chiliplantor som gett betydligt mer skörd än jag vågat hoppas. Förundersökningsledaren påpekade vänligt att jag faktiskt kunde slänga de kvarvarande frukterna, vi har så vi klarar oss ett tag ändå.
Men hur skulle jag kunna slänga något som jag lagt ner så mycket omsorg och tid på? Nej, bättre då att passa på att experimentera med eftermogning.

Jag klädde av chiligrenarna alla blad och lät bara frukterna hänga kvar. Sedan använde jag sytråd för att hänga upp grenarna på stången som redan huserar hängtomaterna. När jag var klar och betraktade mitt verk fick jag intrycket av julpynt i uterummet.
Förundersökningsledaren var nog inte riktigt av samma åsikt. Redan när han hjälpt mig flytta in hängtomaterna utbrast han: -Nu ser det ju ut som ett växthus här inne!

Det luktar växthus också. Gott!
Återstår att farbror Frost-smygande flytta ut frostvaktselementet i uterummet så att mina älskade växter orkar producera sina sista frukter. Och jag har ju paprikorna att tänka på också. Den första paprikan börjar skifta i rött.