Det blev lite bråttom i morse. Så där bråttom att jag varken hann få med mig mjölken till kaffet, frukten till fikat eller min mobil.
När jag sprang till busshållsplatsen funderade jag på hur bråttom jag hade egentligen. Utan klockan i mobilen var det svårt att avgöra. Kanske kunde jag ringa någon av barnen som var kvar hemma och be honom eller henne komma ut med mobilen.
Jag stack ner handen i fickan för att fiska upp mobilen och ringa hem, och upptäckte att det är jättesvårt att ringa hem och be ett barn komma ut med ens kvarglömda mobil, när man glömt mobilen hemma…
