Efter gudstjänstplaneringsgruppsträffen i går kväll fick jag med mig Pastorn hem i bilen. Han bor i kvarteret bredvid oss och det var bara tack vare att jag frågade om han behövde skjuts som han kom på att han inte hade någon bil med sig till kyrkan.
Precis när vi satt oss tillrätta och spänt fast säkerhetsbältena kom jag på att jag ju var tvungen att handla på vägen hem. Pastorn ställde vänligt upp på en lite förlängd hemfärd. Han kunde själv passa på att komplettera skafferiet.
Klockan var efter nio så min favoritbutik Willys var redan stängd. ICA är också trevligt, men jag handlar så sällan där så jag har svårt att hitta.
Pastorn blev klar långt före mig. Jag yrade runt och letade efter än det ena, än det andra medan jag bockade av inköpslistan. Varför placerar man snabbnudlarna bredvid teriyakisås och vattenkastanjer i stället för hos vanliga nudlar, pasta eller mos?
Mandelbiskvierna som lilla Svalan beställt hittade jag överhuvudtaget inte. Varken tillsammans med nyponsoppan, godiset, kexen, kakorna eller flingorna.
Det var två minuter kvar till stängning när jag kom dragandes med min välpackade papperskasse i kundkorgen och Pastorn stod redan sedan länge och väntade vid kassorna. Han var orolig att jag handlat klart och gått ut. Jag satte pip-pistolen i därtill avsedd hållare och drog mitt kort samtidigt som pastorn sa:
-Tänk om du åker på avstämning nu!
Jodå! Såklart jag gjorde. “Ert inköp måste hanteras av personal.”
Medan jag gjorde mig beredd att packa upp alla varor igen för att få okejstämpel, eller inte… gjorde Pastorn mig nervös med sitt nästa uttalande:
-Tänk så retligt det vore om du inte scannat allt nu, när jag står här och tittar på!
