Zäta

Här är de fröer jag köpte på Granngården under lunchen:

Pensén Springtime Black – en lockande svart samhetsskönhet som helst ska försås nu och förses med extrabelysning. Så kommer det inte bli. Men man kan så dem ända fram till mitten av mars och ändå hoppas på blomning redan i år.

Frilandsgurkan Tanja – Vågar jag prova odla gurka i hink?

Rödbetan Detroit 2 – Det var egentligen bara rödbetor jag skulle köpa.

Luktärten Royal White – Man måste ha luktärter!

Mattramen Snowball – En helt ny bekantskap.

Prydnadspumpan Shenot Crowns of Thom – Tja, varför inte.

Pionvallmon Black Peony – ser ut som stora pompombollar!

Tomaten Tigerella – som ska tjuvas. Jag har annars bara odlat sorter som inte behöver tjuvas. Växthus har jag inte men blir det lika varmt och fint som förra året så kan det gå vägen.

Dillen Como – Dill är jättesvårt att få till enligt min odlingsgranne. Men en sort som har samma namn som den underbart vackra sjön i norra Italien där min syster bor – borde i alla fall ha en något större chans att gro.

Sockerärten De Grace – Jag har länge längtat efter sockerärter och i år är det nog dags att försöka sig på en odling av dessa godsaker.

Trots att snön svept in världen i sitt vita, vackra täcke så ligger odlingslusten på lur i min själs gröna skrymslen.
Så när Granngården lockar med tio fröpåsar till priset av fem så måste jag ju naturligtvis gå dit på lunchen för att se om det finns något jag blir sugen på att odla.

Jag trodde i min enfald att det skulle gå ganska fort att välja ut tio fröpåsar. Min trekvartslånga lunchrast skulle gott och väl räcka till både ett Granngårdsbesök och en efterlängtad matlåda (i går råkade jag ta fel i kylskåpet på morgonen och blev inte så glad när jag öppnade en låda potatismos – bara potatismos – klockan tolv).

Så fel jag hade! Hur kunde jag tro att jag skulle kunna skynda mig när det stod ställ efter ställ med tigerrandiga tomater, skönt späda sockerärter, purpurlila pionvallmo och rosigt röda rödbetor att botanisera i?

Nu sitter jag med X antal frön i väskan men ingen lunch i magen.
Och jag känner mig ändå sällsamt nöjd med tillvaron.