Förra året odlade jag ingen potatis. Det var en miss. Egen
färskpotatis är ju bara så gott!
Visserligen ligger det en hel del jobb bakom och det är nog egentligen minst
lika billigt att köpa färskpotatis i affären (Coop brukar till exempel sälja
för 1 öre/kilo som en lockvara vid midsommar). Men ändå. Egenodlat är helt
enkelt bäst.
Jag är ingen van potatisodlare. Där vi bor nu har jag bara
haft potatis en enda säsong. Då fick jag utsäde av vår snälle odlargranne och
satte knölarna i en lång limpa av jord som blivit över när vi grävde ut för
altan. Jag täckte med gräs och skulle förmodligen fått en ganska bra skörd om
inte blasten drabbats av bladmögel som snabbt gick på potatisen som brunröta.
När jag skulle skörda drabbades jag – av svartmyror.
Jag har länge levt i lycklig okunskap om svartmyrornas förmåga till
självförsvar. När jag var liten var det någon (förmodligen en lekiskamrat) som
lärde mig att man kan fånga svartmyror och äta upp baken på dem. Det smakar
lite syrligt och ganska gott. Nu var det visserligen nästan 40 år sedan jag
senast provade men det är i alla fall så jag minns det. Syrligt… och gott…
Och jag har inget som helst minne av att jag någonsin blev biten av någon
svartmyra. Det var skogens pissemyror och de hemska små rödmyrorna som bodde
här och var i gräsmattan som stod för de smärtsamma betten.
När jag körde grepen i potatislimpan träffade jag mitt i ett
svartmyrsbo. En triljard myror myllrade uppför grepskaftet. Medan jag
fascinerad stirrade på den svarta massan började det plötsligt sticka och svida
i stövlarna. Myruschlingarna hade inte bara tagit vägen uppför grepen utan även
ner i stövelskaften och ansatte mig efter bästa förmåga.
I år ska jag odla potatis i hink. Jag har provat tidigare
och vet att det kan gå riktigt bra, om man är noga med vattningen. Någon
midsommarpotatis har jag dock inte lyckats få fram.
Men nu har jag läst på lite extra och kommit fram till att jag vill testa den
allra tidigaste sorten – swift. Den ska nöja sig med sex veckor från plantering
till skörd, och med lite förodling, ett uterum som kan värmas av solen, och med
sand blandad i jorden, så kan jag kanske lyckas få egen färskpotatis till
midsommar.
I helgen var jag med lilla Svalan på Lidens. Hon
skulle köpa en inflyttningspresentsblomma till en kompis som renoverat sitt
rum. Jag köpte på mig lagomstora små krukor till mitt miniväxthus och blev
jätteglad när jag fick se att man redan tagit hem den första omgången
sättpotatis. Det är nog egentligen alldeles för tidigt att börja förodla redan,
men jag fortsätter att betrakta allt mitt trädgårderande som utslag av
experimentlusta så jag kunde inte låta bli att köpa tre kilo swift för 89 kr.
Jag har gömt dem i cykelkorgen i garaget tills jag samlat på mig tillräckligt
många mjölkkartonger för att kunna börja grodda dem. Det vore ett elände om
någon hungrig familjemedlem får för sig att mina dyrbara potatisar borde bli
middag.
